Hals (Tack) [Hals] kallas det främre, nedre hörnet af ett segel äfvensom det tåg, som sträcker ned detta hörn. Halshorn (tack) [Halshorn], se fig. vid fallhorn och horn. För styrbords eller babords halsar (on the starboard or port tack) [mit Steuerbord oder Backbord Halsen, über Backbord oder Steuerbord Bug]; se babords halsar. Halsa om = vända (tacking, veering) [halsen]. Halsar och skot! (up or raise tacks and sheets!) [stich auf, oder auf Halsen und Schoten!], kommando under genomvindsvändning innan rårna brassas rundt. Halsblock (tackblock) [Halsblock], de block, hvarigenom undersegels halsar skära. Halsdäfvert (bumpkin or bumkiri) [Butluv], en däfvert af järn eller trä stående ut från bogen, hvarå fockehalsblocket sitter. Halstalja (tack tackle) [Halstalje] = en talja för att sätta an halsen. Halsupphalare (tack tricing- or tricing line) [Halsenaufholer], en ända för att upphala halsen på gaffelsegel, således motsatsen till halstalja.
Hals, tåg eller kätting, som fasthåller främre hörnet på ett segel under segling.
Halsa eller halsa under, hala halsen på ett segel. ~ -ar och skot, kommandoord vid vändning, då underskot och halsar skola kastas loss, innan man brassar runt rårna. ~ -a runt, stagvända, vända genom vinden. ~ -block, block, varigenom halsen på ett segel halas. ~ -bult, bult genom halsen på ett knä. ~ -dävert, en från fartygsbogen utskjutande balk, till vilken fockhalsen halas. ~ -glgtåg, tåg, varmed ett gaffelsegel halas in till klon. ~ -horn, det hörn (nedre) av ett segel, där halsen är huggen eller fastsplitsad. ~ -klamp, knap eller krysshult, till vilken fock- eller storsegelshalsen fastgöres. ~ -lager, lager, som uppbär halsen på en axel. ~ -spant, spant för ut eller akter ut, där fartygets rundning vidtager. ~ -stoppare, kort tåg, som tjänar att förstärka halsen och ersätta den, om den skulle springa. ~ -talja, talja, att sträcka halsen på ett segel. ~ -upphalare, smäcker lina, varmed man halar upp halsen på ett gaffelsegel eller snedsegel i övrigt.
Hals , tåg, hvarmed ett segels nedre främre hörn fästes eller hålles på sin plats. Af råsegel äro blott de understa: focken, storseglet och begineseglet (då sådant nyttjas), försedda med halsar, hvilka fästas i seglets båda nedre hörn, alldeles som skoten, men gå för-öfver i stället. På ett ledsegel förstås med hals vanligtvis det tåg, som sitter i det inre nedre hörnet af seglet, då däremot det i det yttre varande kallas skot. De hörn af seglen, uti hvilka halsarna fästas, benämnas halshorn ; men som de understa råseglens nämnda hörn äro försedda med både halsar och skot, så kallas blott det, som genom brassningen kommer förligast eller i lofvart, halshorn, det i lä däremot skothorn . - Halsa , att styfhala l. anhala halsarna.
Halsar, babords, styrbords. Ett fartyg eller en båt säges segla för babords (styrbords) halsar, när det har vinden in på babords (styrbords) sida. – Halsar och skot! , kommandoord då hals- och skothornen å underseglen skola något upplyftas för att under en vändning ej hindra rårnas ombrassning.