Tenn (lat. sta’nnum), metalliskt grundämne, känt och använt redan i förhistorisk tid. T. förekommer i tennmalm och framställes därav genom reduktion. Stora mängder t. återvinnas ur vitblecksavfall, ss. konservburkar, genom elekt-rolys. — T. är en vit, kristallinisk, mjuk och smidig metall med spec. v. 7,28, smpt 23i°84, kpt 2,270°. Det kan utvalsas till ytterligt tunna blad (stanniol). Dess kem. tecken är Sn, atomvikt 118,70, atomnummer 50 och atomvärden 2 och 4. Smält t. stelnar vanl. tetragonalt kristalliniskt, vilket kommer tydligt till synes vid etsning av dess yta med saltsyra. Böjer man en t.-stång, får man på gr. av kristallernas friktion mot varandra ett knirkande ljud (ty. Zinngeschrei). Vid över 161° omvandlas t. i en rombisk modifikation. I denna form är det mycket sprött och kan lätt pulveriseras (bäst vid c:a 200°), och vid fall från låg höjd splittras det i småstycken (granu-lerat t). En 3:e modifikation, det pulverfor-miga grå t, är stabilt under 18°. Omvandlingen till denna modifikation sker lyckligtvis med ringa hastighet. Vid sänkning av temp. ökas dock hastigheten och når ett maximum vid —48°. Föremål, som vintertid förvaras i oeldade lokaler, t. ex. orgelpipor och museiföremål, äro särsk. utsatta för denna omvandling. Då denna utgår från vissa punkter, varifrån den sedan sprides, har fenomenet kallats tennpest, som även kan framkallas genom att bringa vitt t. i beröring med grått under i8°. Vid vanlig temp. är t. beständigt mot luft och vatten, vid högre temp. oxideras det dock. T.-ånga förbrinner lätt till t.-oxid. Av utspädda syror an-gripes t. blott långsamt, av koncentrerade däremot häftigt, varvid salpetersyra ger ett vitt pulver (metatennsyra). T. användes till framställning av husgerådssaker, rör och destillationsapparater samt till förtenning av koppar och järn (vitbleck, bleckplåt). F. n. åtgår nästan halva t.-produktionen för framställning av bleckplåt. Talrika viktiga legeringar innehålla t., ss. brons, britanniametall, lagermetaller och t.-lod. På senare år har t. fått stor användning inom konsthantverket. Stanniol, som användes för emballering av choklad och tobaksvaror, ersättes alltmer av cellofan och aluminiumfolier. — Världsproduktionen av t.-malm i ’ form av t.-koncentrat var 1951 167,000 ton (beräknat som metall). Därav producerade Malajiska federationen 58,100, Bolivia 33,700, Indonesien 31,500 och Belgiska Kongo 13,100 ton. Den normala världsförbruk-ningen beräknas till c:a 150,000 ton.