Skot

Skot m. m. Bomskot bestå av tre- eller fyrskurna taljor, anbragta mellan bomnocken och en stark bult eller en ledvang i däck. Då bommen vid låringsvind är mycket utfirad, eller vid svag vind och slingring, påsättes en bomstopptalja. Snedsegelbommar uppbäras av dirkar av stållinor, fasthakade en på vardera sidan av bommen. Dirklinorna gå genom block i salningen och halas med hjälp av på dem anbragta, vanligen treskurna taljor. Gärder utgöra stöd för gaffeln på ett gaffelsegel. De bestå av på gaffeln anbragta skänklingar, mellan vilkas fria ändar och däcket två- eller treskurna taljor äro anordnade. Nedhalare anbringas på övre märs- och bramrår, som genom ledblock i riggen och på rårna ledas till däck. Seglens löpande gods utgöres av halståg, gigtåg, skot, gårdingar, fall och nedhalare.

Halsar och skot. Stagsegelskot utgöras av enkla tågstjärtar, fasthakade i skothornet, eller av stållineskänklingar med block och klapplöpare. Springskot kallas det tåg, vanligen med klapplöpare, varmed ett bomsegel sträckes utefter bommen, fig. 38. Gaffeltoppsegelskot bestå av kätting eller stållina, vanligen med klapplöpare. Enkla skot till ett underråsegel utgöras av tågstjärtar, fästade i skothornen. Skottalja användes, när påkänningen på seglet är stor. Skotet till ett undermärssegel består av kätting eller stållina, löpande genom skivgatt, ledarekouser och kvarterblock till däck. Övre märsseglets skothorn äro oftast för gott fastgjorda till undra märsrån. Bram- och röjelskot av stållina skära genom skivgatt på närmast under liggande rå genom kvarterblock till något nedom märsen, där en klapplöparetalja är påsatt stållinan. Halsen på ett underråsegel hålles fast då seglet är satt medelst halståg. Vid hård vind påsättes en halstalja.