Bom (Boom) [Baum] kallas hvarje rundhult,som är afsedt att utsträcka undre delen af ett undersegel, såsom storsegelbom, klyfvarbom, spinnakerbom o. s. v., men på en segelbåt är det i allmänhet endast den förstnämnda bommen, som man plägar beteckna med ordet ensamt, liksom med bomsegel (boom sail) [Baumsegel] oftast menas ett med bom försedt storsegel. Med ordet bom betecknar man på större fartyg äfven en del andra rundhult än dem, som användas för att sträcka undre liket på segel, exempelvis waterbom (swinging boom) [Schwingbaum], som visserligen kan användas för att därpå skota underledsegel, men som i hamn användes för att därvid förtöja båtar. Spelbom (capstan bar, boom) [Baum] kallas de större spakar, som insättas i gångspelen för att vinda. Hissbom eller lastbom (derrick) [Ladebaum\ är en vid lastluckan anbrakt bom med hissblock i öfre nocken, för att kunna lasta eller lossa. Mesanbommar bruka, när de ej användas, läggas i en ställning eller bomstötta (crutch?) [Baumbock, Kriicke, Baumgabel]. För att lyfta bomnocken användes dirk (boom topping lift) [Baum dirk oder Baumtoppenanf]. På dirken sitter ofta en mindre talja i akterhand, dirktaljan (topping lift purchase) [Baumdirktalje]. På vissa bommar sitta eller löpa en bombygel (boom iron) [Baumbugel]. På storsegels-, mesan- och en del andra bommar finnas bomskot (boom sheet) [Baumschote]. Storsegelsbommen har vanligen klo (Jaw) kring masten med racktåg (jaw rope) [Racktau]. Bomtåg (swifter) [Strecktau] är ett löståg, som lägges i gångspelspakarnas nockar för att hindra spakarna att gå ur spelet.
Bom, träspira, som tjänar att sträcka undre liket (tågkanten) av ett segel, så som fockbom, storbom, mesanbom, ledsegelsbom m. m.
BOOM. A long spar run out from different places in the ship, to extend or boom out the foot of a particular sail; as, jib-boom, flying jib-boom, studding-sail booms, driver or spanker boom, ringtail-boom, main-boom, square-sail boom, &c. A ship is said to come booming forwards when she comes with all the sail she can make. Boom also denotes a cable stretched athwart the mouth of a river or harbour, with yards, top-masts, or stout spars of wood lashed to it, to prevent the entrance of an enemy.—To top one's boom, is to start off.— To boom off, to shove a boat or vessel away with spars.
Boom. Spar for extending foot of sail; usually for fore and aft sails-but studding sails were sheeted to booms. 2. Floating and moored obstruction placed across a navigable channel to prevent passage of enemy vessels, and to detain them while under fire. 3. A derrick boom. 4. Dhow largely used in Persian Gulf. Double ended, straight stem, steered by a yoke, plank bowsprit.