Deviation (Deviation, local attraction) [Deviation, örtliche Ablenkung] kallas i dagligt tal kompassnålens afvikning till följd af ombord befintligt järn, och rättelse härför bör naturligtvis iakttagas, om man skall kunna lita på kompassen. Deviationen uttages vanligen så, att man under rundsvängning af fartyget på stället pejlar ett aflägset föremål, hvars korrekta bäring är bekant, och efterser i hvilket kompasstreck föremålet pejlas vid fartygets läge på de olika kursarne. Skillnaden emellan denna pejling och den korrekta bäringen är deviationen för den kursen fartyget stäfvade vid pejlingen. Den som seglar mycket i skärgård efter sjökort kan uttaga deviationen genom att jämföra de kursar han styr efter sin kompass med dem, som han enligt sjökortet skulle styrt. Kyadrantiel deviation (quadrantal d.) [viertelkreisartige D. oder quadrantale ZZ] är den deviation, som ofta efter hufvudstreckens, N, S, O och V kompensering återstår midt emellan dessa streck eller för NO, SO, SV och NV kursar. Denna deviation borttages genom kompensering med cylindrar eller kulor af mjukt järn anbringade i höjd med kompassrosen, en på hvardera sidan därom.
Deviation eller kompassens lokala fel, beroende på densamma omgivande stål- eller järndelar, är den horisontala vinkeln emellan den magnetiska meridianen och kompassens nordstreck. Den är ostlig eller västlig allt efter som kompassens nord faller ost eller väst om magnetiska nord.
Deviation (af lat. de, från, och via väg), afvikelse från rätta vägen (särskildt beträffande fartyg) eller från rätta ställningen (särskildt om magnetnålens ställning till jordaxeln). 1. Opt. Deviation betecknar den vinkel, som en i ett prisma infallande ljusstråle bildar med den utgående. Jfr Ljusbrytning. 2. Sjöv. Kompassnålens af magnetismen hos järnmassor ombord på ett fartyg orsakade afvikning från magnetiska meridianen eller den horisontala vinkeln mellan magnetiska meridianen och kompassens nord-sydlinje. En sådan afvikning iakttogs å träfartyg redan i början af 1800-talet, men den var i allmänhet mycket obetydlig; å järn- och stålfartyg kan den däremot uppnå sådana värden, att det är af största vikt att såvidt möjligt upphäfva densamma och att städse hålla noggrann räkning på återstående deviation. Deviationen är olika stor icke allenast å olika fartyg, utan också på olika ställen inom samma fartyg. Den är vidare olika för skilda kurser samt undergår förändringar med tiden och då fartyget förflyttas från en ort till en annan, där de jordmagnetiska elementen hafva andra värden. Däremot är deviationen densamma för hvilken som helst på samma plats anbringad kompass, som saknar kollimationsfel. — Deviationen kallas östlig 1. positiv, då kompassens nordända faller ö. om magnetiska meridianen genom kompassens medelpunkt; i motsatt fall västlig 1. negativ.
Storleken af deviationen för en viss kurs utrönes vanligen på enkelt sätt genom pejling af ett föremål, hvars magnetiska riktning är känd; men innan ett fartyg utgår på expedition, bör en fullständig deviationsbestämning med åtföljande kompensering samt därefter ny deviationsbestämning företagas. För detta ändamål finnes en mängd olika metoder. Slutligen sammanställas de efter kompenseringen gjorda deviationsobservationerna i en deviationstabell, som tjänar till dagligt bruk vid navigeringen. För upprättande af en dylik tabell begagnar man sig med fördel af en deviationskurva (diagram). — Kompassens deviation har varit föremål icke blott för sjömännens synnerliga uppmärksamhet, utan ock för noggranna undersökningar af framstående vetenskapsmän; och deviationsläran kan nästan sägas representera en vetenskap för sig, som utvecklat en ingalunda obetydlig litteratur. Såsom grundläggande arbete för denna vetenskap anses “Admiralty manual, for ascertaining and applying the deviations of the compass, caused by the iron in a ship”, af F. J. Evans och A. Smith. Efter detta arbete har följt en mängd andra, synnerligast på engelska, franska och tyska språken. På svenska har (1892) utgifvits en “Deviationslära” af F. S. Malmberg och C. G. Fineman. Genom denna vetenskapliga undersökning ha deviationens orsaker och arter noggrant fastslagits och gjorts till föremål för strängt matematisk analys, från hvilken praktiska formler af högt värde härledts. Den s. k. allmänna deviationsformeln (den förenklade eller approximativa deviationsformeln, som mest användes och som är fullt tillräckligt noggrann, då deviationens storlek ej öfverstiger 20°—25°), har följande lydelse
δ = A+B sin ζ + C cos ζ + D sin 2ζ + E cos 2ζ, där A, B, C, D och E betyda olika deviationskoefficienter, δ deviationen och ζ kompasskursen. —
En del af deviationen orsakas af permanent eller halfpermanent (subpermanent) magnetism, en annan af genom jordmagnetismen i mjukt järn inducerad och således flyktig magnetism. Af den förra samt af den inducerade magnetismens vertikalkomposant åstadkommes semicirkulär deviation, östlig i den ena och västlig i den andra kompasshalfvan; af den inducerade magnetismens horisontalkomposant uppkommer kvadrantell deviation. Som vidare de magnetiska krafternas lägen förändras, när fartyget får slagsida eller kränger, uppstår under sådana omständigheter en ny deviation, som fått namnet krängningsdeviation.
Dessa olika slag af deviation böra, som sagdt, af många skäl upphäfvas eller kompenseras, så ofta de antaga betydande värden. Detta sker dels genom permanenta, horisontala och vertikala magneter, dels genom mjukt järn, vanligen i globform, som placeras på lämpliga ställen, hvilket måste ske efter bestämda regler i förening med praktiska rön på stället. Att verkställa en fullgod, säker och skyndsam kompensering erfordrar både god insikt i ämnet och stor vana samt utföres därför ofta af specialister. På grund däraf, att deviationen undergår förändringar med tiden och ortförändringen, bör dock hvarje fartygsbefälhafvare vara hemma i deviationsläran och förstå dess praktiska tillämpning. De data, som insamlas rörande de magnetiska förhållandena ombord, deviationskoefficienterna, deviationens storlek och förändringar m. m., pläga sammanföras i en särskild deviationsjournal. För att underlätta deviationsbestämning och kompensering finnas i många hamnar dels deviationsbojar l. deviationsdykdalber, vid hvilka fartygen förtöjas och svängas rundt, dels stångmärken, uppresta i noga bestämda magnetiska riktningar från hvarandra. Likaledes har man noga utrönt de magnetiska bäringarna från nämnda bojar och dykdalber såväl till särskilda stångmärken som till andra därifrån väl synliga, aflägsna föremål såsom kyrktorn, fyrtorn o. d.