Bardun (Backstay) [Pardune oder Pardun] är ett slags bakstag fästadt högre upp än undermastens vant. Det är således egent­ligen endast på en med stång försedd mast som barduner förekomma, och man kallar dem äfven ofta »toppbakstag», i synnerhet när de äro fästade långt akter öfver vid däck eller reling. Man har utom de van­liga fasta bardunerna på skepp äfven slingerbarduner (Shifting backstays) [Schlingerpardunen} och lofbarduner (Breast backstays) [Seitenoder Vorderpardunen], hvilka kunna kastas ut i ett slags utriggare å aktra bramsalningshornet och styfhalas i däck för att stötta bramstängerna vid kryssning eller eljest när frestning sidovägen uppstår.

Bardun, de tåg av stående riggen på ett fartyg, som tjäna att stötta en stångtopp akteröver på styrbords och babords sidor. De taga sitt namn efter den stång (fortsättning på mast), till vilken de höra, såsom förstängbardun på förmärsstången, förbrambardun på förbramstången, storbrambardun på storbramstången o. s. v. Bardunerna krängas med sin övra ända (i form av en ögla) över stångtoppen och halas styva i däck medelst taljrep och jung­frur, de senare fastgjorda till röstjär­nen i fartygssidan. ~ -dunklyka, ett gaffelformigt järn på utriggaren till bramsalning, varuti brambardunen vilar. ~ -dunöga, är den ögla i bardunens övra ända, som kränges över toppen.

Bardun (it. bardune), sjöv., tåg af stående godset, som från öfversta delen af en stång (förlängningen af en mast) går ned till aktersta delen af röstet i fartygssidan eller stundom till en bult i relingen. Bardunerna tjäna att vid segling stötta stången såväl sidovägen som akterifrån. De hafva olika namn, alltefter den stång de tillhöra, såsom: för-bram-barduner, stor-öfverbram-barduner, kryss-stäng-barduner o. s. v.
– Lofbardun, en på hvardera fartygssidan, går från stången genom en klyka på salningshornet ner till röstet i lovart och ansattes med talja, hvars löpare ledes in på däcket.

BACKSTAYS. Long ropes extending from all mast-heads above a lower-mast to both sides of the ship or chain-wales; they are extended and set up with dead eyes and laniards to the backstay-plates. Their use is to second the shrouds in supporting the mast when strained by a weight of sail in a fresh wind. They are usually distinguished into breast and after backstays; the first being intended to sustain the mast when the ship sails upon a wind; or, in other terms, when the wind acts upon a ship obliquely from forwards; the second is to enable her to carry sail when the wind is abaft the beam; a third, or shifting backstay, is temporary, and used where great strain is demanded when chasing, chased, or carrying on a heavy pressure of canvas: they are fitted either with lashing eyes, or hook and thimble with selvagee strop, so as to be instantly removed.

Backstays. Ropes led from a mast to a position abaft it. They support mast against forces acting in a forward direction.