Brass (Brace) [Brasse] kallas det från nocken af en rå gående tåg, hvarmed rån vrides i horisontal led till skillnad mot den äfven från rånocken utgående toppläntan (topping lift) [Toppenant], hvarmed råns ställning i vertikalplanet ändras. Se för öfrigt »fockmastens tack­ling» m. m. — Man skiljer mellan för- och akterbrassar (fore and after braces) [Vor- and Achterbrassen]. De förra höra till fockmastens rår, de senare till stor- och kryssmastens. Ett särskildt slag af brassar äro borgbrassar (preventer braces) [Borgbrassen], som tillfälligtvis upp­sättas för att vid storm stötta rån om den ordinarie brassen skulle springa.

Brass, tåg, ett på var sida, som leder från nocken (yttersta ändan) av en rå genom block till en annan mast och ned till däcket, stundom även direkt och har till ändamål att horisontalt ställa rån i större eller mindre vinkel mot fartygets medellinje, beroende på vindens rikt­ning. Brassarna benämnas med avseen­de på vinden: lovarts brassar och lä brassar. Med avseende på deras huvud­placering benämnas de: förbrassar, storbrassar och kryssbrassar, samt då ett fartyg har fyra master med rår härtill jiggerbrassar och då det har fem, kom­mer härtill mellanbrassar, alltefter den mast de betjäna. För övrigt taga de namn efter den rå, de tillhöra, alltså: på fören: fockbrass, undre märsbrass, övre märsbrass, brambrass, röjelbrass, på storen (stormasten) storbrass (mera sällan storebrass), undre märsbrass m. m., på kryssen (kryssmasten) beginebrass, undre märsbrass o. s. v. Kontra­brass var en brass, som ledde föröver på rå, som även hade brass akteröver.

Brassa, sjöv., medelst brassarnas halning förändra rårnas och seglens ställning. — Brassa bidevind, brassa rårna så, att fartyget kan segla så nära vinden som möjligt. Därvid brassas de understa rårna så hårdt, som stag och lä-vant medgifva; de öfre däremot brassas mindre hårdt. — Brassa fyrkant, brassa rårna så, att de blifva alldeles vinkelräta mot fartyget. Därvid tillses, att de äfven hänga fullkomligt horisontalt. — Brassa förkerdt. Se Förkerd. — Brassa om, vid vändning eller vindväxling förändra rårnas ställning så, att de motsatta “nockarna” (ändarna) visa “för-öfver” (framåt). — Brassa back, för att minska farten, brassa ett (eller flera) segel så, att vinden verkar på dess främre yta; då seglet åter skall fyllas, d. v. s. bringas till sin förra ställning, säges man brassa fullt. Ett gaffel- eller stagsegel backar man genom att hala an dess skot i lofvart. — Brassa in, hala in brassarna, då vinden “skralnar” (blir mindre gynnsam) eller då man vill styra “högre”, brassa “skarpare”, så att rårna komma att stå mera långs med fartyget. Då vinden blir gynnsammare eller man vill hålla “lättare” och rårna således brassas mera fyrkant, säges man brassa upp l. hala upp i brassarna - Brassa lefvande, brassa rårna så, att vinden kommer att blåsa ungefär långs med dem, på det vinden må gå ur seglet. - Brassa och toppa, kommandoord, som användes till ankars och angifver, att samtliga rår skola läggas noga vinkelrätt mot fartygets långskeppsplan. - Brassa på stång.

Brass, sjöv., tåg, som är fastsatt på en rås yttersta ända (eller löper genom ett därstädes eller i en brass-skinkel fastsittande block) samt därifrån går (genom block på någon af de andra masterna) ned i däck. Detta tåg tjänar att förändra råns ställning i vågrät riktning, så att den liksom vrides omkring den stång eller rå, hvarpå den sitter. Detta kallas att “brassa rån”. Efter den rå den tillhör kallas brassen förbrambrass, storebrass, beginebrass o. s. v. — Borgbrass, tåg, som under storm begagnas till förstärkning af märs- och underrå-brassar. Det ledes från rånocken (ändan) vanligtvis direkte ned till relingen. — För att underlätta brassningen af de rår, hvilkas brassar gå akter-öfver, förses de stundom därjämte med brassar, som ledas för-öfver och hvilka kallas kontrabrassar. Numera begagnas sådana brassar nästan endast på storrån och kallas “stora kontrabrassar”. — Brass-matta, tågmatta, som fästes på lämpligt ställe å en rå för att hindra dess “skamfilning” emot vant, barduner o. d. — Brassmärke, ett segelgarnsmärke (tagling) på en brass, utmärkande brassens rätta läge, då rån är brassad noga “fyrkant” eller “bidevind”. Jfr Brassa, sjöv.

Brassa, sjöv., medelst brassarnas halning förändra rårnas och seglens ställning. — Brassa bidevind, brassa rårna så, att fartyget kan segla så nära vinden som möjligt. Därvid brassas de understa rårna så hårdt, som stag och lä-vant medgifva; de öfre däremot brassas mindre hårdt. — Brassa fyrkant, brassa rårna så, att de blifva alldeles vinkelräta mot fartyget. Därvid tillses, att de äfven hänga fullkomligt horisontalt. — Brassa förkerdt. Se Förkerd. — Brassa om, vid vändning eller vindväxling förändra rårnas ställning så, att de motsatta “nockarna” (ändarna) visa “för-öfver” (framåt). — Brassa back, för att minska farten, brassa ett (eller flera) segel så, att vinden verkar på dess främre yta; då seglet åter skall fyllas, d. v. s. bringas till sin förra ställning, säges man brassa fullt. Ett gaffel- eller stagsegel backar man genom att hala an dess skot i lofvart. — Brassa in, hala in brassarna, då vinden “skralnar” (blir mindre gynnsam) eller då man vill styra “högre”, brassa “skarpare”, så att rårna komma att stå mera långs med fartyget. Då vinden blir gynnsammare eller man vill hålla “lättare” och rårna således brassas mera fyrkant, säges man brassa upp l. hala upp i brassarna - Brassa lefvande, brassa rårna så, att vinden kommer att blåsa ungefär långs med dem, på det vinden må gå ur seglet. - Brassa och toppa, kommandoord, som användes till ankars och angifver, att samtliga rår skola läggas noga vinkelrätt mot fartygets långskeppsplan. - Brassa på stång. Se Bi. Jfr Brass.

BRACE. The braces are ropes belonging to all the yards of a ship; two to each yard, rove through blocks that are stropped to the yards, or fastened to pendants, seized to the yard-arms. Their use is either to square or traverse the yards horizontally; hence, to brace the yard, is to bring it to either side by means of the braces. In ship-building, braces are plates of iron, copper, or mixed metal, which are used to bind efficiently a weakness in a vessel; as also to receive the pintles by which the rudder is hung.