Gaffel. Ett rundhult, upphängdt i lutande ställning mot akterkanten af en undermast och tjenande till att uppbära och sträcka öfre liket af ett gaffel- eller bomsegel. Dess inre ände, som griper om masten, kallas klo, dess yttre akterligaste gaffeln ock eller pik. Klon fasthålles intill masten eller till en särskild snaumast medelst en rack, men är stundom af jern och förenad med en jernskena eller ränna, utefter hvilken den löper. Gaffelns tackling utgöres af klofall, som uppbär klon, pikefall, som uppbär gaffelnocken, och gärder för stöttning sidovägen; dessutom förekommer ytterst på nocken ett sejnfallsblock för hissande af nationalflaggan eller signaler. På skepp kallas gafflarna: på främsta masten fockgaffel, på stormasten apgaffel och på aktersta masten mesangaffel. På skonare kallas aktre gaffeln storgaffel, den främre fockgaffel. På en galeas kallas främre gaffeln storgaffel, den aktre mesangaffel.

Gaffel (Gaff) [Gaffel] är ett rundhult på akterkant af masten afsedt för gaffelseglet (gaff sail) [Gaffelsegel}. Gaffelseglen äro vanli­gen tre: gaffelfock (fore trysail) [Vor Gaffelsegel] på fockmasten, se d. o., apa eller gaffelapa (main trysail) [Aap] på stormasten och mesan (spanker, mizen) [Besahri] på kryss- eller mesanmasten. På briggar kallas g.-seglet å stormasten briggsegel (main trysail) [Briggsegel]. (På enmastade fartyg och skonertar storsegel (main sail) [Gross-segel]. Gaffeln är vanligen fast på större fartyg, d. v. s. den firas ej ned såsom å yachter när seglet beslås. G. uppehälles och hissas med två fall pikefall och klofall (peak halliard and throat haliard) [Piekfall und Klaufall]. Det förra utgår från nocken af g. (gaffend) [Gaffelnock], det senare från klon. Gaffelklo (jaw) [Klaue] utan ledgång och helt och hållet af trä ser man numera endast på större fartyg Och pj några för långfärder afsedda yachter, där sådana bibe­hållas därför att de i händelse af haveri kunna repareras ombord, men eljest äro gaffelklor af järn med ledgång, ungefär så som på figuren, numera de vanligaste på lustfar­tyg. Äfven med så stor sko, som plåten h på figuren, kan det dock hända att klon, helst om gaffeln är mycket högt pikad, ställer sig snedt på masten och kommer i bänd eller bräckes. Man har därför på senare tider börjat göra en hel hylsa rundt om masten i stället för plåten h.

Denna hylsa, som kallas tunnrack (parrel parrel) [Tonnenrack] emedan den har formen af en tunna, kan vara af plåt eller trä. Sidovägen stöttas gaffelnocken af gaffelgärderna (vangs) [Gaffelgeerden, -gerden]. En gaffelgärd består vanligen af en från nocken utgående gröfre skänkel (vang pendant) [Gaffelgeerdeschenkel] med ett enkelt block i nedre ändan hvarigenom en löpare skär.

Gaffelseglet kan fästas till gaffeln antingen med litslina (lacing) [Lissleine, Reihleine], hvarmed seglet sys fast, eller genom litsor (hanks) [Sånger, Legel], som löpa kring gaffeln, hvilken då ej kan hafva några pikefallsblock annat än i nocken, eller slutligen genom klor omfattande en glidskena (patent jackstay) [Gaffelschiene, Gleitschiene]. I de båda se­nare fallen måste ut- och inhalare (out- and inhaul) [Ahs- und Einholer] användas för seglets sättning och bergning. För det senare ändamålet användes dessutom alltid gigtåg (brails) [Geitauen], af hvilka det, som går till klon kallas brok (throat brail) [Brok oder B. geitau] de, som gå till gaffeln, gaffelgigtåg (peak brails) [Gaffelgeitauen] och till masten mastgigtåg (foot brails) [Fussgeitauen]. Till masten fästes seglet hufvudsakligen på samma sätt som till gaffeln. Se snaamast.

Till mesanen, briggseglet och stundom äfven till andra gaffel­ segel brukas i undre liket en bom (boom) [Baum] se d. o., hvartill seglet, såsom ofta händer å yachter och mindre båtar, litsas eller ock, såsom å skepp, uthalas.

Gaffelseglets hörn eller horn kallas pik- (peak) [Nockhorn], klo- (throat) \Klauohr], hals- (tack) [Hals} och skothorn (Sheef clew) [Schot-
horn].

Gaffelseglets lik kallas gaffellik (head rope) [Gaffel-leik oder-leik], mastlik (luff or foreleech rope) [Mastliek], underlik (foot rope) [Fussliek] och akterlik (leech or after leech) [Achterliek]. Se äfven halstalja, halsupphalare.

Gaffel, ett rundhult, som med sin tjoc­kare, kloformade del griper om aktra delen av en mast, och till vilken övra delen av ett trapesformigt segel (gaf­felsegel) är fastgjort eller litsat. Gaf­feln tjänar även som bom för gaffel­toppseglet. Den är antingen fast och uppbäres då vanligen av ett topprep be­stående av kätting eller den är nedtagbar och uppbäres då av en talja invid masten, ”klofall”, och en hissanordning för att resa yttre ändan, ”piken”, och som kallas pikfall. ~ -apa, gaffelseglet på stormasten (å tremastat fartyg). ~ -fock, gaffelseglet på fockmasten. ~ -glgtåg, tåg, varmed gaffelsegel halas ihop vid gaffeln, då det skall bärgas. ~ -gärd eller gärd, tåg på ömse sidor om gaffelpiken, i nedra ändan försedda med en enkel talja. De tjäna till att stötta gaffelns yttre ända mot slingring och hålla övre delen av seglet bidevind. ~ -nock eller vanligare pik, yttre ändan av en gaffel vanligen försedd med ett mindre block eller skivgatt för flagg­lina, om det gäller gaffel, på vilken flagg hissas. ~ -rack, ett kort tåg med uppträdda träkulor, som är fastgjort i klon på en gaffel och går runt om mas­ten för att hålla gaffeln stöttad.

Gaffel. Rundhult på fartyg, upphängt i lutande ställning i regel mot akterkanten av en mast eller stång. G:s inre ända är försedd antingen med en klo, som griper om masten, eller med en järnklyka, som löper på mastens akterkant. G:s yttre ända kallas pik el. gaffelnock. På segelfartyg uppbär g. ett s. k. gaffelsegel.

Gaff. Spar, having jaw that fits round mast, and to which the head of a gaff sail or trysail is attached and extended. Gaff Tapsail. Small triangular sail having its foot extended along gaff, and its luff along mast.