Lucka, lös (Hatch, hatch cover) [Luke, Lukendeckel], öppning (h. way) [Luk, Luke, Lakenöffnung]. Lackbalkarna (h. beams) [Lnbalken] äro de tvärskeppsbalkar och L.karflarne (h. carlings) [Lukschllnge, h. schlüssel, Lukenrippen] de långskeppsbalkar, hvarpå luckkarmarne (L. w. coamings) [L.nkarben, Ljisälle] hvila. Ett annat slags 1. balk eller skärstock är den lösbalk (shiftingbeam) [Schiebebalken], som insättes löst tvärskepps mellan 1. karmarne för att stötta dessa och den midt i luckan längsgående luckåsen, äfven den kallad skärstock (fore and after) [Längsträger]. Man brukar under resa lufta lastrummen. Luckorna lyftas då af och öppningen täckes med ett trall (h. grating) [Lmgräting], ett genombrutet spjälverk, som håller att gå på. För att hindra vatten att nedkomma i rummet brukar man skalka (patten down) [verschalken] l:na. Man lägger då en presenning (tarpaulin) [Persennig] öfver luckan och fäster denna rundt om karmarne med skalkjärn (h. batten, h. iron, h. bar) [L.nbägel, L.nschalken, L.neisen, L.nriegel]. Från l:n leder ofta en lejdare eller fast pelar- eller stöttstege (pillar ladder) \L.nleiter, Stützenleiter] ned i rummet. En mindre lucka i däcket, såsom på yachter brukas till för- och akterpik, kallas (scuttle) [kleine £.]. Se äfven 1. kapp under kapp, akterl., förl. m. m.
Lucka kallar man vanligtvis lucköppningen till ett lastrum, t. ex. förlucka, storlucka och akterlucka. Även de hopfogade plankstycken, varmed en lucköppning täckes.