Beslagsband, sjöv., af garn hopflätade, platta, mot ändarna afsmalnande tåg, som likna breda band och som man på behöriga distanser fastsätter vid rår, bommar, gafflar o. d., för att till dessa beslå (fastbinda) seglen, då de äro bergade. – Beslagssejsing kallas en vanlig kort tågände, som begagnas till nämnda ändamål. – Beslagslina, en lina, så lång, att med henne kan beslås hela seglet. Begagnas mest till båtsegel.

Beslagssejsing eller beslagsband, lång, smäcker lina eller plattingsstycke, varmed ett segel göres fast. Ute till sjöss brukar man taga sejsingen runt seglet med långa slag, men i hamn lägger man slagen (varven) tätt till varandra, för att det skall se prydligt ut.