1. Ljudvågen når vårt ytteröra och beroende på höjd från ljudkällan färgas ljudet av ytterörat vilket låter oss uppfatta höjd på källan.

2. Ljudvågen färdas genom mellanörat och får till slut det ovala fönstret på snäckan (cochlea) att vibrera.

3. Vibrationen sätter basilarmembranet i rörelse. Basilarmembranet omges av lymfvätaka och när ovala fönstret vibrerar går vågor igenom basilarmembranet. Beroende på frekvens uppnår vågen sin pik på olika ställen, höga frekvenser når sin pik tidigare på membranet och låga frekvenser når sin pik senare på membranet. Teorin om tonotrophic organisering tror att det är detta som signalerar ljudets frekvens till hjärnan.

4. De inre hårcellerna har cilia som rör vid täckmembranet och när basilarmembranet rör på sig rör dessa celler sig vilket får dem att skicka impulser på samma sätt som andra somatosensoriska celler. När cilia rör på sig öppnas (eller stängs) mekaniskt jonportar som påverkar cellens elektriska potential. De inre hårcellerna anger ljudets frekvens och styrka (amplitud).

5. De yttre hårcellerna påverkar täckmembranets styvhet och därigen justerar det ljudet: det dämpar när ljudet är starkt och förstärker när ljudet är svagt. Detta funkar dock inget vidare på plötsliga ljud.

6. Från cochlea går signaler till ventrala och dorsala cochlear nucleus i hjärnstammen.