Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- ordbok:bansel [2022/10/20 10:47]
ludvig [Nutisk Ordbok - 1914]
+++ ordbok:bansel [2023/08/30 18:14] (current)
ludvig
@@ Line 1: / Line 1: @@
-====== Bensel ======
+====== Bänsel ======
+===== Nordisk Familjebok - Första utgåvan, 1876-1899 =====
+**Bänsel** (Bensel), sjöv., en smal tågände eller lina, som medelst tätt intill hvarandra sittande rundslag sammanbinder två tåg e. d. På detta sätt fästes änden af vant, stag, barduner o. s. v., sedan han först gått rund jungfrun, kausen e. d. Den nedersta bänseln, närmast jungfrun, kallas hjertbänsel, den öfversta sladdbänsel. Är bänseln pålagd med en enda rad slag, säges han vara enkel, men finnas två slag ofvanpå hvarandra, kallas han dubbel. Bänselns benämning beror dels af dess ändamål, dels af det sätt, hvarpå rundslagen läggas, t. ex. vantbänsel, svabelbänsel, kryssbänsel eller tusenbensbänsel. Bänsel benämnes äfven i allmänhet ett kortare stycke eller en bit af en lina.
 ===== Nutisk Ordbok - 1914 =====
@@ Line 12: / Line 15: @@
 **Kryssbändsel** (Cross-seizing) [Kreuzbändsel], se bändsel och fig. där. Kryssurrning eller ktyssnajning (cross turns, cross seizing) [Kreuzbindsel, Kreuzung}. En särskild kryssnajning använd som stoppare är tusenbeningen (racking) [/£ bändsel}.
+===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 =====
+**Bändsel**, bänsel eller bäntsel, en medelst slag (varv) om tvenne tåg eller olika delar av samma tåg hårt åtdragen, smäcker lina. Man bändslar eller lägger på en bändsel. De olika bändslarna benämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel, kryssbändsel, vantbändsel, tusenbensbändsel, nockbändsel, knivbändsel. Den enkla bändseln består av 7 å 8 slag och pålägges sålunda: först splitsar man ett öga i ena ändan av bändseln, varvid man sticker in kardelerna ett par gånger utan att taga ut några garn. Man lägger därefter bändseln så, att tampen trädes genom ögat från vänster till höger och sedan tillbaka till vänster samt drejas till med märlspik. Slagen läggas därefter tätt till varandra och halas till med märlspiken, varefter tampen trädes tillbaka under alla parterna och beknipes. Skall bändseln läggas dubbel, träder man tampen av den enkla bändseln under alla parterna och genom ögat, varefter de dubbla slagen läggas i tirarna mellan parterna, på den enkla dock ej så hårt, att de tränga in emellan dem. Tampen kan antingen stickas in under parterna och beläggas med en knop eller kan man kryssa bändseln med ett par slag och beknipa tampen mellan dessa, så att fastsättningen bildar formen av en revknop. När bändseln består av stållina, lindas denna upp på en koffernagel och överföres sedan på platsen, där den skall sitta. Här vid kan man naturligtvis icke använda märlspik, emedan stållinan skulle för därvas. Kryssbändseln brukade man lägga på vant, då dessa lades i kryss över en jungfru. Den bestod av en ny smäcker kardel ur tjärat tågvirke och den lades, ej för hårt, runt den omkring jungfrun bända tampen, ungefär som en tagling men dubbel med tamparna instuckna en åt vart håll. Då man böjde upp tampen av vantet, stramades kryssbändseln åt och blev fast. Om tampen ovanför lades därefter en å två dubbelbändslar och eventuellt en enkel bändsel högst upp. Om vanttampen var klädd med mössa av mässing, så såg det så mycket prydligare ut. Vantbändslar kallades med gemensamt namn dylika bändslar. Tusenbensbändsel, nockbändsel, knivbändsel s. d.** ~ -lina**, lina, som användes till bändslar.
+===== The Sailor's Word-Book - 1867 =====
-===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 =====
+**SEIZING**. Fastening any two ropes, or different parts of one rope together, with turns of small stuff.
-**Bändsel**, bänsel eller bäntsel, en medelst slag (varv) om tvenne tåg eller olika delar av samma tåg hårt åtdragen, smäcker lina. Man bändslar eller lägger på en bändsel. De olika bändslarna benämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel, kryssbändsel, vantbändsel, tusenbensbändsel, nockbändsél, knivbändsel. Den enkla bändseln består av 7 å 8 slag och pålägges sålunda: först splitsar man ett öga i ena ändan av bändseln, varvid man sticker in kardelerna ett par gånger utan att taga ut några garn. Man lägger därefter bändseln så, att tampen trädes genom ögat från vänster till höger och sedan tillbaka till vänster samt drejas till med märlspik. Slagen läggas därefter tätt till varandra och halas till med märlspiken, varefter tampen trädes tillbaka under alla parterna och beknipes. Skall bändseln läggas dubbel, träder man tampen av den enkla bändseln under alla parterna och genom ögat, varefter de dubbla slagen läggas i tirarna mellan parterna, på den enkla dock ej så hårt, att de tränga in emellan dem. Tampen kan antingen stickas in under parterna och beläggas med en knop eller kan man kryssa bändseln med ett par slag och beknipa tampen mellan dessa, så att fastsättningen bildar formen av en revknop. När bändseln består av stållina, lindas denna upp på en koffernagel och överföres sedan på platsen, där den skall sitta. Här vid kan man naturligtvis icke använda märlspik, emedan stållinan skulle för därvas. Kryssbändseln brukade man lägga på vant, då dessa lades i kryss över en jungfru. Den bestod av en ny smäcker kardel ur tjärat tågvirke och den lades, ej för hårt, runt den omkring jungfrun bända tampen, ungefär som en tagling men dubbel med tamparna instuckna en åt vart håll. Då man böjde upp tampen av vantet, stramades kryssbändseln åt och blev fast. Om tampen ovanför lades därefter en å två dubbelbändslar och eventuellt en enkel bändsel högst upp. Om vanttampen var klädd med mössa av mässing, så såg det så mycket prydligare ut. Vantbändslar kallades med gemensamt namn dylika bändslar. Tusenbensbändsel, nockbändsel, knivbändsel s. d. ~ -lina, lina, som användes till bändslar.
+**SEIZINGS**. The cords with which the act of seizing is performed; they vary in size inproportion to the rope on which they are used.

Historik

User Tools

Site Tools

Differences

Page Tools