Bändsel (Seizing) [Bändsel, Bindsei, Bindselung] eller bensel begagnas, då man vill förena bredvid hvarandra liggande tåg eller bända tillsammans två parter af samma tåg, såsom då man af tvenne vant bildar ett gemensamt öga att kränga öfver toppen. På figuren här bredvid synes en fullständig bändsel afslutad med kryssning, som sammanhåller alla slagen, och sladden af bändsellinan synes till sist beknipen genom att instickas under ett föregående slag i kryssningen, som hårdt åtsamsas. Olika slags bändslar äro: enkel bändsel (flat seizing) [Plattbindselung],kiyssbändsel (racking) [Creuzbändsel], hjertbändsel (throat seizing) [Augbindself-iaribändsel]. Kjnifbändsel(lanyard)[Messer-Bindselleine] är en om lif vet fästad sladd, hvari knifven hänger när man släpper den.

Bändselgods (Seizing stuff) [Bändselgut]. Bändsellina (point­er hambrolino) [Bändselleine],

Bändsla eller lägga på en bändsel (Put on a seizing or to seize) [Ein Bändsel aufsetzen oder bändseln].

Kryssbändsel (Cross-seizing) [Kreuzbändsel], se bändsel och fig. där. Kryssurrning eller ktyssnajning (cross turns, cross seizing) [Kreuzbindsel, Kreuzung}. En särskild kryssnajning använd som stoppare är tusenbeningen (racking) [/£ bändsel}.

Bändsel, bänsel eller bäntsel, en me­delst slag (varv) om tvenne tåg eller olika delar av samma tåg hårt åtdragen, smäcker lina. Man bändslar eller lägger på en bändsel. De olika bändslarna be­nämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel, kryssbändsel, vantbändsel, tusenbensbändsel, nockbändsél, knivbändsel. Den enkla bändseln består av 7 å 8 slag och pålägges sålunda: först splitsar man ett öga i ena ändan av bändseln, varvid man sticker in kardelerna ett par gånger utan att taga ut några garn. Man läg­ger därefter bändseln så, att tampen trädes genom ögat från vänster till hö­ger och sedan tillbaka till vänster samt drejas till med märlspik. Slagen läggas därefter tätt till varandra och halas till med märlspiken, varefter tampen trädes tillbaka under alla parterna och beknipes. Skall bändseln läggas dubbel, träder man tampen av den enkla bänd­seln under alla parterna och genom ögat, varefter de dubbla slagen läggas i tirarna mellan parterna, på den enkla dock ej så hårt, att de tränga in emel­lan dem. Tampen kan antingen stickas in under parterna och beläggas med en knop eller kan man kryssa bändseln med ett par slag och beknipa tampen mellan dessa, så att fastsättningen bil­dar formen av en revknop. När bänd­seln består av stållina, lindas denna upp på en koffernagel och överföres se­dan på platsen, där den skall sitta. Här­ vid kan man naturligtvis icke använda märlspik, emedan stållinan skulle för­ därvas. Kryssbändseln brukade man lägga på vant, då dessa lades i kryss över en jungfru. Den bestod av en ny smäcker kardel ur tjärat tågvirke och den lades, ej för hårt, runt den omkring jungfrun bända tampen, ungefär som en tagling men dubbel med tamparna instuckna en åt vart håll. Då man böj­de upp tampen av vantet, stramades kryssbändseln åt och blev fast. Om tampen ovanför lades därefter en å två dubbelbändslar och eventuellt en enkel­ bändsel högst upp. Om vanttampen var klädd med mössa av mässing, så såg det så mycket prydligare ut. Vantbändslar kallades med gemensamt namn dylika bändslar. Tusenbensbändsel, nockbänd­sel, knivbändsel s. d. ~ -lina, lina, som användes till bändslar.