Bändsel (Seizing) [Bändsel, Bindsei, Bindselung] eller bensel begagnas, då man vill förena bredvid hvarandra liggande tåg eller bända tillsammans två parter af samma tåg, såsom då man af tvenne vant bildar ett gemensamt öga att kränga öfver toppen. På figuren här bredvid synes en fullständig bändsel afslutad med kryssning, som sammanhåller alla slagen, och sladden af bändsellinan synes till sist beknipen genom att instickas under ett föregående slag i kryssningen, som hårdt åtsamsas. Olika slags bändslar äro: enkel bändsel (flat seizing) [Plattbindselung],kiyssbändsel (racking) [Creuzbändsel], hjertbändsel (throat seizing) [Augbindself-iaribändsel]. Kjnifbändsel(lanyard)[Messer-Bindselleine] är en om lif vet fästad sladd, hvari knifven hänger när man släpper den.

Bändselgods (Seizing stuff) [Bändselgut]. Bändsellina (point­er hambrolino) [Bändselleine],

Bändsla eller lägga på en bändsel (Put on a seizing or to seize) [Ein Bändsel aufsetzen oder bändseln].

Kryssbändsel (Cross-seizing) [Kreuzbändsel], se bändsel och fig. där. Kryssurrning eller ktyssnajning (cross turns, cross seizing) [Kreuzbindsel, Kreuzung}. En särskild kryssnajning använd som stoppare är tusenbeningen (racking) [/£ bändsel}.

Bändsel, bänsel eller bäntsel, en me­delst slag (varv) om tvenne tåg eller olika delar av samma tåg hårt åtdragen, smäcker lina. Man bändslar eller lägger på en bändsel. De olika bändslarna be­nämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel, kryssbändsel, vantbändsel, tusenbensbändsel, nockbändsél, knivbändsel. Den enkla bändseln består av 7 å 8 slag och pålägges sålunda: först splitsar man ett öga i ena ändan av bändseln, varvid man sticker in kardelerna ett par gånger utan att taga ut några garn. Man läg­ger därefter bändseln så, att tampen trädes genom ögat från vänster till hö­ger och sedan tillbaka till vänster samt drejas till med märlspik. Slagen läggas därefter tätt till varandra och halas till med märlspiken, varefter tampen trädes tillbaka under alla parterna och beknipes. Skall bändseln läggas dubbel, träder man tampen av den enkla bänd­seln under alla parterna och genom ögat, varefter de dubbla slagen läggas i tirarna mellan parterna, på den enkla dock ej så hårt, att de tränga in emel­lan dem. Tampen kan antingen stickas in under parterna och beläggas med en knop eller kan man kryssa bändseln med ett par slag och beknipa tampen mellan dessa, så att fastsättningen bil­dar formen av en revknop. När bänd­seln består av stållina, lindas denna upp på en koffernagel och överföres se­dan på platsen, där den skall sitta. Här­ vid kan man naturligtvis icke använda märlspik, emedan stållinan skulle för­ därvas. Kryssbändseln brukade man lägga på vant, då dessa lades i kryss över en jungfru. Den bestod av en ny smäcker kardel ur tjärat tågvirke och den lades, ej för hårt, runt den omkring jungfrun bända tampen, ungefär som en tagling men dubbel med tamparna instuckna en åt vart håll. Då man böj­de upp tampen av vantet, stramades kryssbändseln åt och blev fast. Om tampen ovanför lades därefter en å två dubbelbändslar och eventuellt en enkel­ bändsel högst upp. Om vanttampen var klädd med mössa av mässing, så såg det så mycket prydligare ut. Vantbändslar kallades med gemensamt namn dylika bändslar. Tusenbensbändsel, nockbänd­sel, knivbändsel s. d. ~ -lina, lina, som användes till bändslar.

Enkel bändsel. Tillmät och avkapa bändseln av linan. Tillmätningen sker på så sätt att man med ändan av linan tager omkretsen, där bändseln skall läggas, och dubblar upp omkretsen så många gånger, som det skall vara antal rundtörnar av bändseln. Splitsa ett öga i ena ändan på den, här instickes blott 1 eller högst 2 gånger, tag bändseln runt var den skall läg­gas och instick ändan genom ögat, så att vid påläggningen slagen läggas medsols, samt åthala bändseln i ögat och åtbänd med märlspik (se märlspiksknop). Varje slag bör åtbändas, vid noggrannare bändsling även varje halvtörn, så att bändseln blir fast, och rundtörnarna måste ligga tätt samman. Fastsätt än­dan genom att sticka den under bänd­seln mellan tågparterna och åthala så att den blir fastklämd. Slå sedan en enkel knop på ändan intill bändseln. Gå ej tågspetsarna tätt samman, som t. ex. på en blockstropp, lägg då i stäl­let för knopen ändan 2 rundtörnar om bändseln mellan tågparterna och instick ändan under rundtörnarna och åthala; den kan nu läggas över och stickas runt andra parten av rundtörnarna, så att därav bildas en sjömansknop. Fig. 93.

Dubbel bändsel. Den består av 2 lag, det ena ovanpå det andra. Pålägg först underlaget som vid en bändsel men en rundtörn mindre än som erfordras, och då ändan understickes bändseln, stickes den också genom ögat; lägg så en rundtörn till, ögat blir då ett slag inuti bändseln, pålägg så ett andra lag över och i tir med understa laget. Detta får ej åtbändas så hårt, att un­dersta laget åtskiljes. Det översta laget får en rund­törn mindre än det understa. Fastsätt till slut ändan genom att nedsticka den mellan och under yttersta rundtörnen av undre laget; öppning under rundtörnen göres med märlspik. Vid wirebändsels påläggning begagnas en rund tränagel med ett litet hål genomborrat ungefär på mitten. Ändan av wirebändseln instickes i hålet, och bändseln upprullas på nageln; öga splitsas ej, utan ändan fastklämmes under bändseln mellan tågparter­na; märlspiksknop får ej begagnas på wirelina. På wirebändsel omläggas i allmänhet 2 korstörnar mellan tågparterna; härför göres öppning med en smäcker märlspik, som inslås med hammare, om så behöves. På grövre tågändar eller kort bukt på ett tåg sammanskruvas parterna med vantskruv.