Bark eller barkskepp (Bark, Barque) [Barkschiff oder Bark] är egentligen ett större tremastadt fartyg med rår endast på de två främre masterna (se fig.), men bland båtseglare hör man ofta ordet bark användas för att beteckna en tvåmastad loggertriggad båt. I syn­nerhet pläga Flottans på detta sätt riggade segelbåtar kallas barkar.

Bark eller barkskepp, är ett tremastat fartyg med fockmasten och stormasten försedda med rår och aktermasten (mesanmasten) utgörande en undermast och gaffeltoppsegelsstång, försedd med snedsegel och gaffeltoppsegel. ~ -ass, största båten på ett fartyg. Namnet förekommer nu knappast annorstädes än på örlogsfartyg. ~ -riggad, tacklad som barkskepp.

Bark, sjöv. 1. En segelbåt med två master, hvilka hvardera föra ett segel, som till formen är en sammansättning af loggert- och latinsegel. Det fästes upptill vid ett s. k. spri eller rå. Det aktre seglet, som är störst, kallas stor-segel och föres på högra sidan af masten; det främre kallas fock och föres på vänstra sidan. Denna tackling begagnas i allmänhet på svenska örlogsfartygs båtar. – 2. En för kungliga och andra högt uppsatta personer afsedd

båt, utsirad med bildhuggerier och förgyllningar samt akter-ut försedd med ett lätt tak, uppburet af pelare och beklädt med draperier. Dylika båtar

begagnas numera nästan aldrig i Sverige, men synas stundom i Medelhafshamnar. – 3. En lastpråm af smidig form, oftast däckad eller öfverbyggd. Sådana begagnas mest till fartygs lossning och lastning. – 4. Förkortad benämning på barkskepp (se d. o.).