Bogspröt, sjöv., ett från fören af ett fartyg nästan horisontalt utskjutande rundhult (a) af trä eller järn, i senare fall ihåligt. Såväl bogsprötet som den från detta utskjutande klyfvarbommen (b) och därutanför jagarbommen tjäna såsom fästpunkter för förstagen, tåg, som för-ifrån stötta fockmasten och dess stänger. På dessa stag kunna föras ända till fem trekantiga s. k. stagsegel. hvilka bidraga att balansera trycket i akterseglen, men äro svåra att föra i motsjö, enär de orsaka stampning (förens häftiga rörelse upp och ned). Bogsprötet hvilar på förstäfven och har den inre ändan fäst i ett spår , som är anbragt i en upprättstående grof stötta eller i en på däcket liggande grof planka, kallad dyna . Sidovägen stödes bogsprötet af tvenne timmer, som gå upp på hvar sin sida om förstäfven. Dessa timmer heta kindbackar , och deras öfre ändar, som räcka ofvanom bogsprötet, kallas manshufvud (c). För öfrigt fasthålles bogsprötet af bogsprötssurrningen (d) och stöttas sidovägen af bogstagen (e), uppifrån af fock- (f) och förstängstagen (g) samt nedifrån af waterstagen (h) och stampstaget (i). På den yttersta ändan af bogsprötet sitter ett trästycke, kalladt bogspröts-esel-hufvud (j), hvilket har ett fyrkantigt hål, som trädes på en motsvarande tapp i bogsprötets ända. Lodrätt öfver detta hål sitter ett rundt sådant, i hvilket klyfvarbommen har sin plats. – Bogspröt brukades redan i den äldsta forntiden, men utgjordes till en början endast af en rund utskjutande bom. Jfr Blinda .

Bogspröt med rigg (Bowsprit and rigging) [Bugspriet mit Takelage]. Bogspröt är den mastliknande, från fören starkt utfallande spira eller stock, ofta byggd af flera, som är afsedd att emottaga fockmastens stag och härigenom stötta ej allenast denna mast, utan delvis äfven stor- och mesanmasterna. På segelskeppens bogspröt finnas vanligen lika många »bommar» som masternas stänger. Sålunda mot­svaras märsstången af klyfvarbommen (g) och bramstången af jagar­bommen (h). En betydlig del af bogsprötet befinner sig inombords (housing) [Hausung]. Den del, som faller utombords kallas (hounding) [Bugsprietteil ausserhalb des Stevens]. Bogsprötet hvilar i bogsprötsbädden (bowsprit bed) [Bugsprietbettung] och dess fot, som har en tapp (tenon) [Zapfen], uppehälles af bogsprötsdynan (pillow of the bowsprit) [Kissen des Bugspriets]. Det fästes till stäfven genom bogsprötsurrningen(å) (bow­sprit gammoning) [Bugsprietsurring oder Wuhling] vanligen en ketting manad flera hvarf kring bogsprötet och genom ett hål i skägget (cut water) [Gallionssehegg]. Bogsprötsband (e) (Bowsprit hoop) [Bugsprietsband] sammanhåller ett byggdt bogspröt. Sådant stort bogspröt kallas fast (standing bowsprit) [festes Bugspriet] till skillnad mot sådana på yachter och mindre fartyg, som äro gjorda att halas in (to run in) [einholen]. Somliga bogspröt hafva klyfvarbom i samma stycke (spike bowsprit) [Bugspriet und Klüverbaum aus einem Stück]. Bogsprötet stöttas nedåt af vaterstag (p) (bobstay) [Wasserstag] och stampstag (martingale) [Stampfstag] samt sidovägen af bogstäg (m) (bowsprit shroud) [Bugstag]. I yttre ändan har bogsprötet ett esselhufvud (f) (bowsprit cap) [Bugspriet-Eselshaupt] afsedt för klyfvarbommen (g) (jib boom) [Kluverbaum], som stöttas nedåt af klyfvarbomsstampstag (jib martingale) [Kluverbaum- stampfstag] och sidovägen af klyfvarbomsgajar (jib guys) [Kluvergeie]. Utanför klyfvarbommen kommer jagarbommen (h) (head boom, flyingboom) [Jtigerstock, Aussenkluverbaum], som stöttas såsom om klyfvarbommen nämnts. Under bogsprötet, strax innanför dess esselhufvud sitter stampdäfverten (b) (dolphin striker) [Stampfstock], som lämnar stöd underifrån åt klyfvar- och jagarboms stampstag (se ofvan). Själf stöttas stampdäfverten sidovägen af gajar eller kirskånklingar (dolphin backropes) [Stamp/stock-Achterholern], som utgå från nocken. Liksom klyfvar- och jagarbommens stöttning underifrån förmedlas genom stampdäfverten, så finnas, för att sprida dessas gajar utåt sidorna, å bogsprötet något innanför esselhufvudet gajdäfvertar eller viskertar (k) (sprit sail gajfs) [Gaffeln], en å hvardera sidan. Dessa, som likna stampdäfverten, hafva liksom denna sin särskilda stöttning. Pa mindre fartyg och handelsskepp i allmänhet användas vanligtvis ej viskertar, utan spridas där klyfvar- och jagarbomsgajarna genom en järnarm å kranbalkarna (spidef) [Arm] eller genom en spira, lagd öfver 'backen. Bogspröt hör man ofta klyfvarbommen på en segelbåt kallas,men detta är oriktigt, ty enligt den häfdvunna sjömansterminologien betecknas med benämningen bogspröt endast ett för godt fastsatt rundhult, på hvilket fockstaget är fästadt och som själft merändels har en klyfvarbom utanför.