Bom (Boom) [Baum] kallas hvarje rundhult,som är afsedt att utsträcka undre delen af ett undersegel, såsom storsegelbom, klyfvarbom, spinnakerbom o. s. v., men på en segel­båt är det i all­mänhet endast den förstnämnda bom­men, som man plägar beteckna med ordet ensamt, liksom med bomsegel (boom sail) [Baumsegel] oftast menas ett med bom försedt storsegel. Med ordet bom betecknar man på större fartyg äfven en del andra rundhult än dem, som användas för att sträcka undre liket på segel, exempelvis waterbom (swinging boom) [Schwingbaum], som visserligen kan användas för att därpå skota underledsegel, men som i hamn användes för att därvid förtöja båtar. Spelbom (capstan bar, boom) [Baum] kallas de större spakar, som insättas i gångspelen för att vinda. Hissbom eller lastbom (derrick) [Ladebaum\ är en vid lastluckan anbrakt bom med hissblock i öfre nocken, för att kunna lasta eller lossa. Mesanbommar bruka, när de ej användas, läggas i en ställ­ning eller bomstötta (crutch?) [Baumbock, Kriicke, Baumgabel]. För att lyfta bomnocken användes dirk (boom topping lift) [Baum dirk oder Baumtoppenanf]. På dirken sitter ofta en mindre talja i akter­hand, dirktaljan (topping lift purchase) [Baumdirktalje]. På vissa bommar sitta eller löpa en bombygel (boom iron) [Baumbugel]. På storsegels-, mesan- och en del andra bommar finnas bomskot (boom sheet) [Baumschote]. Storsegelsbommen har vanligen klo (Jaw) kring masten med racktåg (jaw rope) [Racktau]. Bomtåg (swifter) [Strecktau] är ett löståg, som lägges i gångspelspakarnas nockar för att hindra spakarna att gå ur spelet.

Bom, träspira, som tjänar att sträcka undre liket (tågkanten) av ett segel, så­ som fockbom, storbom, mesanbom, ledsegelsbom m. m.