Bräcka (Swig off) [Niederwuchten] kallas det, när man vid halning anbringar sin kraft icke i tågets längdriktning utan i vinkel däremot, hvarvid naturligtvis tågets halande part måste vara fast. Såsom man af teorien för hanfoten i mekaniken kan finna, åstadkommer man mycket kraftigare verkan med bräckning än med direkt halning i ett tåg, hvarföre man meren­dels använder bräckning i t. ex. ett klyfversfall eller pikefall, då man icke orkar taga hem mera med direkt halning. Det svåraste vid bräckning är att kunna ögonblickligen taga hem hvad man bräckt in och be­lägga så att man får behålla det, hvarföre det går bäst, när en man bräcker och en annan i afhåll (se detta ord) tager hem.

»Bräck upp focken!» (»Foore sheet aweatherb) [>Fockschote luvwärts!»] brukas ibland såsom kommandoord vid genomvindsvändning för att anbefalla uppbringande af fockens skothorn till lovart, på det båten må falla af på den nya bogen. Kommandoordet är nästan alltid ett bevis på, att antingen båten eller den som styr vänder illa.

Bräcka upp ett segel till lovart, hala skotet till lovart, tills seglet ligger flatt.