Brigg, skeppsb., ett tvåmastadt, rårtackladt fartyg, stundom af mer än 300 tons drägtighet och med en tackling, som är alldeles densamma som de två främsta masternas på ett fullriggadt skepp, utom det att briggen på stormasten (den aktre) förer ett stort gaffelsegel, kalladt brigg-segel. Fartyg af detta slag förekomma inom både örlogs- och handelsflottan; inom den förra torde de likväl hädanefter komma att nyttjas endast såsom öfningsfartyg. Örlogsbriggarna förde ända till 20 lätta kanoner. Efter vissa smärre förändringar i tacklingen fick en brigg förr namnen brigantin, snaubrigg o. s. v. Jfr Bilander, Brigantin, Hermafrodit-brigg, Kutter-brigg, Skonert-brigg och Snau-brigg.

Brigg (Brig) [Brigg] ett tvåmastadt fartyg med minst tre råsegel på hvardera masten samt dessutom stagsegel och på den aktra (stor-) masten ett gaffelsegel, som kallas briggsegel.

Brigg, ett fartyg med två master, som båda hava rår och märsar som på de främsta masterna på en fullriggare. Stormasten på en brigg har dock därtill ett gaffelsegel, som kallas briggsegel. Många modifikationer av briggtypen förekomma såsom ”bilander”, ”snaubrigg”, ”hermafroditbrigg”, ”kutterbrigg”. ~ -riggad, tacklad som brigg.

Brigg, tvåmastat, medelstort fartyg, vars tack-ling överensstämmer med de två förligaste masternas å ett fullriggat skepp. B. för dessutom å aktre masten ett stort gaffelsegel, kallat briggsegel.

Brig. Vessel with two masts and square rigged on both of them.