Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- ordbok:fyr [2023/04/03 13:03]
ludvig
+++ ordbok:fyr [2023/04/04 09:21] (current)
ludvig
@@ Line 1: / Line 1: @@
 ====== Fyr ======
+===== Nutisk Ordbok - 1914 =====
+**Fyr** eller fyrbåk (Light, beacon) [Leuchtfeuer, Feuer] är en till den sjöfarandes vägledning, om dagen genom tornet och om natten genom ljuset, sedan gammalt använd och prisad anordning. Den äldsta fyren var den på ön Pharos utanför Alexandria, som af Alexan der den store genom en storartad, nära en km. lång, dammbyggnad sammanbands med fastlandet. Det var dock först Ptolemaeus Philadelphus, mellan 285 — 247 före Kristus, hvilken lät uppföra själfva fyren, som räknades till ett af världens underverk och lånat sitt namn till åtminstone de romaniska folkens beteckning för fyr. På franska heter det nämligen Phare, på italienska Faro o. s. v. Det hos oss och andra germaniska folk använda namnet fyr, feuer o. s. v. betyder ju blott eld och torde ej äga något gemensamt med Pharos.
+Fyrväsendet stod länge stilla, och det är egentligen under det sistlidna seklet, som vetenskapen räckt det sin hand. Men utvecklingen försiggick sedan mycket hastigt och svenskarne hafva därvid nedlagt stor förtjänst. Den första roterande fyrapparat uppfanns af en urmakare i Marstrand. De första med persienner försedda klippfyrar uppfunnos af amiral C. O. v. Otter. Fyringenjör Lindberg har skänkt sitt namn åt en fyrtyp, som vunnit stor spridning och användes under, många år i inomskärslederna; ingenjör G. W. Lyth konstruerade lampor med »konstant nivå», och slutligen har ingenjör Gustaf Dalén erhållit Nobelpriset för sin världsberömda Aga-fyr, som numera är spridd öfver alla jordens stränder och genom sin fenomenala förmåga att utan vård och tillsyn brinna nästan hur länge som helst, men vanligen ett år, har åstadkommit en revolution inom fyrtekniken och inbesparat en dyrbar vaktpersonal. Det är blott några år sedan Agafyrens första uppträdande i leden från Sandhamn till Stockholm, men nästan med ljusets hastighet har den sedan spridt sig öfver jorden. Se vidstående figg. och lysboj.
+{{:ordbok:fyr-no-1.png?300x419}}\\
+Det s. k. Aga-systemet, i hvilken bränslet utgöres af löst acetylen (dissousgas) har under det senaste decenniet funnit en vidsträckt användning. Det karaktäriseras därigenom att: 1) det ej erfordrar någon vaktare utan funktionerar automatiskt och fullkomligt tillförlitligt så länge gasförrådet varar. I allmänhet väljes en lystermin af 6 månader till ett år, under hvilken tid således ingen som helst tillsyn erfordras. Storleken af gasförråden kan därefter lätt på förhand bestämmas; 2) den automatiska klippapparaten ömsom afstänger och påsläpper gasen, hvarigenom ett karaktäristiskt blinkljus åstadkommes, och dessutom en stor besparing i gas erhålles. Denna besparing blir ännu större genom användning af den s. k. AGA-solventilen, hvilken är så konstruerad, att den automatiskt, endast på grund af dagsljusets inverkan, släcker fyren vid dagens inbrott och ånyo tänder den, när mörkret inträder.\\
+\\
+Den i AGA-systemet vanliga (blink-) byggd klippkaraktären är 1/10 ljus och 9/10 mörker, t. ex. 0,3 sek. ljus + 2,7 sek. mörk, eller 0,3 sek. ljus + 0,9 sek. mörk. + 0,3 sek. ljus + 4,5 sek. mörk. etc. Sverige, som äfven i fråga om fyrar är ett mycket »upplyst» land, har för närvarande öfver ett tusental sådana, och årligen växa nya upp.
+\\
+Men det faller af sig själft att en sådan mängd fyrar skulle kunna åstadkomma förvillelse om de alla visade lika sken. Därför har man varit nödsakad att skapa olika fyrkaraktärer eller fyrtyper (Types) [Typen}. Dessa äro enligt den af lotsstyrelsen utgifna »Lista öfver svenska fyrar» följande: fast fyr, i sjökortet betecknad med F (fixed light) [Festfeuer], som visar hvitt eller färgadt, stadigt oförändradt sken; blänkfyr, B (revolving light) [Blinkfeuef], som visar regelbundet återkommande blänkar med till- och aftagande ljusstyrka, åtskilda af längre mörker än blänkar. Blänkfyren visar antingen enkla blänkar eller grupper af 2 till 4 blänkar med relativt långt mörker mellan grupperna; intermittent fyr, Int (occulting light) [unterbrochenes Feuer], som visar stadigt sken, hvilket plötsligt förmörkas under kortare tid än skenet varar. Liksom blänkarne vid blänkfyrar kunna intermittenserna vara antingen enkla eller grupper med relativt långt fast sken dem emellan: växelfyr, V (alternating light) [Wechselfeuer], som visar hvitt och färgadt sken omväxlande. En sådan fyr benämnes »skiftande», när färgväxlingar ske oregel bundet -,fast fyr med blänk, F. m. V>(fixed and flashing light) [Festfeuer mit Blinken}, som visar stadigt sken regelbundet afbrutet af en eller flera blänkar föregångna och efterföljda af korta förmörkelser; blixtfyr (flashing light) [Blitzefeuer], som är en blänkfyr, där blänken varar mindre än 2 sekunder; klippfyr K (flashing or occulting light) [Blitztfeuer], som visar stadigt sken periodvis förmörkadt under lika lång eller längre tid än skenet. Klippen, som i allmänhet varar 1 sek., kallas: »regulier klipp» då sken och mörker äro lika, »enklipp» då klippen föregås och efterföljes af 4 sek. mörker, »två, tre och fyraklipp» då gruppen af 2—4 tätt följande klippar föregås och följas af 4—6 sek. mörker.
+{{:ordbok:fyr-no-2.png?300x534}}\\
+Fyrarnas lysvidd (Range, sighting distancé) [Sehweite, Sichtweite] eller det afstånd, hvarpå fyrarna under normala synförhållanden böra synas, finnes markerad i sjökorten på så sätt, att den cirkelbåge, som angifver fyrkaraktären, är uppdragen med fyren till medelpunkt och med radien lika lång som lysvidden. Studera fyrlistan, som, utgifven af lotsstyrelsen, innehåller alla svenska fyrar, deras karaktär och andra egenskaper.
+\\
+Med ledfyr (leading light) [Leitfeuer] menas egentligen den fyr, som leder sjöfarten in från öppna hafvet till inomskärslederna eller hamn, men äfven sådana vanligen smärre automatiska fyrar, som upplysa lederna. Dessa fyrar funnos ej förr i tiden utan hafva tillkommit efter midten af 1800-talet. Numera hafva de betydligt utvecklats och fungera efter ett särskildt system grundande sig därpå, att man under gång mot fyren har grundfritt i en med hvitt sken upplyst sektor men rödt sken öfver grunden om babord och grönt sken öfver grunden om styrbord. Detta dock endast ifall fyren är skärmad med färgade glasrutor. Är farleden mycket buktig, lämpar detta sig ej. Fyrapparaterna bestå vanligen af en lampa med 1 till 4 vekar, som sitta koncentriskt i brännaren och i fokus af en linstrumma af kristallglas eller af försilfrade paraboliska eller cylindriska speglar. Med afseende å linsapparaternas diameter indelas fyrarna enligt Fresnelska systemet i 6 ordningar. Den största linstrumman eller I ordningen har ungefär 1,850 m/m diameter och den minsta, eller VI ordningen, ända ned till 250 m/m.
+===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 =====
+**Fyr**, en anordning för sjöfarandes ledning. Angives i sjökort medelst ett klöverblad med en punkt samt med en liten röd och en något större gul fläck. En fyr består vanligtvis av ett mer eller mindre högt torn, vari finnes anbragt ett ljus, som reflekteras medelst paraboliska speglar. Den första fyr, historien vet att omtala, var den, som byggdes av Sostrates av Cnidus under Ptolemeus Sosters regering år 285 f. Kr. på en liten klippa nordost om ön Pharos utanför Alexandria i Egypten. Den var byggd av marmor, och från dess torn brunno facklor och stockeldar för att vägleda seglaren mellan de farliga bankar, som än i dag belamra kusten. Om dagen vägleddes man av röken från stockeldarna. Nu för tiden ser man inte ens röken av våra fyrar, när de som bäst behövas. Men kanske även den dagen kan komma för ofödda och lyckligare släkten. Enligt Geographica Nubensis var Pharos 100 cubites hög (manslängder) och dess sken var synbart 300 stadier (c:a 55 kilometer). Nutidens fyrar äro åtskilligt annorlunda beskaffade, och ljuskällan erhålles genom gas eller elektricitet. Till sin karaktär är en fyr: fast, fast fyr med blänk, blänkfyr, växelfyr, skiftande fyr, blixtfyr, klippfyr. Fyrar, som utvisa en segelled, kallas ledfyrar. De äro stundom ”utan bevakning”, se Agafyr. Om den särskilt av ser inseglingen till en hamn, kallas den hamnfyr. Finner man, att en inseglingsfyr klipper, så vet man, att det ligger ett grund i den riktningen. Man bör då ändra sin kurs något, tills fyren visar fast sken, och sedan kan man lugnt styra rätt på densamma, tills man kommer på ankarplats.
 ===== Nordisk Familjebok - Uggleupplagan, 1904-1926 =====

Historik

User Tools

Site Tools

Differences

Page Tools