Galér (af oviss härledning), skeeppsb., sedan 1300-talet slägtnamn för roddkrigsfartyg. Sådana krigsfartyg funnos – under olika namn – ifrån en aflägsen forntid till slutet af 1700-talet. – Föga är kändt om forntidens galérer, s. k. uniremer, biremer (“tvåroddare”), triremer (“treroddare”), uppfunna 6 à 700 år f. Kr.) quinqueremer (“femroddare”), de första byggda i Syrakusa omkr. 400 år f. Kr., tessarakontaremer (“fyrtioroddare”) o. s. v. Af dessa nyttjades triremerna mest och längst såsom krigsfartyg. Man har länge sökt en antaglig förklaring för dessa benämningar. Af praktiska skäl har man anledning antaga, att forntidens galérer benämndes efter bänkarnas konstruktion eller, med andra ord, efter de horisontala årraderna, från uniremen till qninqueremen, men ej längre, alldenstund ett större antal horisontala årrader än fem näppeligen är förenligt med en effektiv rodd. När sedermera större galérer började byggas, t. ex. Ptolemaeus Filopators tessarakontaremer, som räknade 4,000 roddare, kunde de horisontala årraderna antagligen ej längre tjena till grund för benämningen. Med större fartyg följde sannolikt större åror, fordrande hvar och en flere roddare, hvadan sätena måste förlängas. Den ökade fartygsbredden lemnade också utrymme dertill. Klassificeringen af dessa stora galérer kunde grundas antingen på antalet säten (roddare) på hvarje trappformig bänk, eller på antalet sådana bänkar (lutande årrader). Dekaremen (“tioroddaren”) t. ex. skulle sålunda hafva fått sitt namn antingen deraf att tio roddare voro afsedda för hvarje bänk, eller deraf att den hade tio roddarebänkar på hvardera sidan. Under medeltiden undergingo galérerna

en del förändringar med afseende på både namn och konstruktion. I 5:te årh. började en ny galértyp, dromon, intaga triremernas forna plats. Detta fartyg hade vanligen två rader åror, 25 på hvardera sidan, och i början 100, men sedermera ända till 230 roddare; den största artens dromon förde under strid ett stort flyttbart kastell. Under 800-talet innefattades under namnet dromon krigsfartyg i allmänhet. Större slag af dromon voro selandern l. chelanden, omkr. 45 m. lång, och pamfilen, med uppböjdt förskepp. Den lätta galéren (Ital. galéa sottile), med 22 till 26 par åror i en rad och 3 till 5 man för hvarje åra, uppstod äfven under medeltiden, och galér blef, såsom ofvan nämndes, från 1300-talet slägtnamn för roddkrigsfartyg i allmänhet. Mindre galérer voro galeot, brigantin, sagitta, fust, zensile, som förde två till tre lätta åror bredvid hvarandra; zensilens roddare, en för hvarje åra, sutto på en enkel tresitsig bänk, lutande betydligt mot medellinien. Medeltidens galérer skilde sig från antikens bl. a. deruti att speronen, som omsider upphörde att vara hufvudvapen, höjde sig öfver vattenlinien och slutligen bildade en spetsig utbyggnad förut i förlängningen af däcket, till underlättande af äntring och landstigning. I stället för de fasta tornen byggdes för-ut och midt i galéren platformer för bågskyttar, slungkastare m. m.; under den förligaste var placerad sifonen, som utslungade den grekiska elden. De fyrkantiga seglen ersattes af trekantiga, latinsegel. I 14:de årh. infördes roder i stället för styråror. Den lätta galéren blef föregångaren till nyare tidens galérer. Dessa voro vanligen 40 till 50 m. långa och 6 m. breda. Längs fartygets medellinie löpte ett med lösa luckor täckt rum (Fr. coursie), mot hvilket de på däcket placerade roddarebänkarnas och fotspjernens inre ändar hvilade. Årorna, i en rad, hade stöd på en från relingen utskjutande vinge (Fr. apostis), och deröfver gingo, längs sidorna, smala gångbord (Fr. bandes). Akterut var byggd en hytt, öfverspänd med ett präktigt tält, och för-ut en back (Fr. rambade), under hvilken de gröfsta kanonerna voro uppställda. Bestyckningen utgjordes i allmänhet af en lång kanon (Fr. coursier) i midten, två kulveriner och två falkonetter på sidorna om denna samt ofvanpå backen, på sidorna och akterut en del mindre pjeser af olika namn och slag. Masterna voro två, någon gång tre till antalet och förde stora latinsegel. Under 1500-talet uppkommo tvänne nya galérarter, en större, galeas, och en mindre, fregatt. Från den nyare tidens början roddes medelhafsgalérerna i allmänhet af galérslafvar. – I Sverige började man bygga galérer 1540, men denna fartygscert bibehöll sig endast till årh:s slut. Galérbyggandet upptogs sedermera under 1700-talet.

Galér (Galley) [Galere] var ett från gamla tidens roddskepp utgånget krigsfartyg, som dock blott hade ett lag med åror och styr­des med roder och slutligen erhöll segel, först fyrkantiga men sedan trekantiga och efter fartyget kallade galérsegel (lateensails) [Lateinsegel]. I Medelhafvet, som egentligen var dessa fartygs hemort, spelade de en viss roll ända in i 1700-talet Hos oss funnos de långt senare såsom skärgårdsförsvar och förde så groft artilleri som en 24 punding, 2 st. 6 pundingar och 9 nickor samt bemannades med 200 roddare och befäl. Ännu i 1808—9 års ryska krig hedrade de sig. 1836 slo­pades de, men långt senare, ja ännu på 1870-talet användes galerer med två master och latinsegel dock egentligen såsom flytande bostä­der för skärgårdsartilleriets afdelningschefer.

Galérseglet liknar loggertseglet med den skillnaden att rån eller spriet går ända ned till halsen så att seglet är triangulärt. Galér- eller latinseglet användes ännu på flera ställen såsom i Medelhafvet, å de italienska och schweiziska alpsjöarna m. fl. Se fig. å föreg. sida.

En kraftigare typ af galér var galleonen (gallion) ]Qaleone\, som mycket envändes af spanjorerna på 1600-talet för att hemföra de amerikanska ädla metallerna.

Galér, en på 1300-talet förekommande allmän benämning på roddkrigsfartyg. Forntidens galérer benämndes efter antalet horisontella årrader, uniremer (1), biremer (2), triremer (3). Under tidernas lopp undergick denna fartygstyp många förändringar och fann användning i nästan alla Europas sjöstater. Roder infördes i stället för styråran, seglen ändrade form och blevo trekantiga i stället för fyrkantiga. Med det gemensamma namnet galérer kallades många, vars namn till och med fallit ur minnet, så som dromon, selander, pamfil, galeot, sagitta o. s. v. I Sverige började man bygga galérer på 1500-talet och på 1700-talet funnos en massa galérer i arméns flotta. I Frankrike har man bibehållit galérerna för straffångar att motionera sig i, alldeles som England har bibehållit trampkvarnarna. De torde göra ungefär lika stor nytta. ~ -kagge, en mindre vattenkagge. ~ -segel, kallas även latinsegel, ett till ett långt spri fästat trekantigt segel.