Ketting (Chain) [Kette] an­ vändes företrädesvis till ankarne men äfven till många andra ändamål såsom märseskoten, fall, styrketting m. m. På senare år har den delvis undanträngts af stål- och järntross. Ketting finnes af flera olika slag såsom vanlig kortlänkad k. (openlinked c.) [K. mit offenen Gliedern}; rundlänkad k. (roundlinked c.) [Weite Ringk.]; ovallänkad k. (ovallinked c.) [Schakenk.}. Slutligen finnes stolpketting (studlinked r.) [Stegk.]. Rörande ankarkettingar, klam, lekare m. m., se under ankargrejor. För att handtera k. användes en k. krok (c. hook) [K. haken]. För att hindra ankark. att löpa ut finnas förutom compressorerna i spelet, se ankargrejor, äfven k. stoppare (cable stopper) [AS stopper}, dels att öppna (slip stopper, cable reliever) [Schlippstopper, K. ausrucker, K. austreiber} och dels klostoppare (claw stopper) [Klaustopper} och andra. Att sticka k., d. v. s. att låta mera k. löpa ut (to give c., to veer or veer away c, to pay c.) [K. geben, K. stecken, K. ausstecken], K. förvaras i en kettingslår i botten af fartyget (& locker) [Kn kasten], K. förekommer i vissa längder, som klammas ihop: se ankargrejor och klam. Ks räcke (c. rails) [K. reling oder geländer). K. slinga, stropp (c. sling) [K. schlinge oderstropp].

Kätting, kedja med grova länkar för skeppsbruk. Den är antingen försedd med stolpar, stolpkätting, eller saknar den dylika och kallas då kortlänkad. De viktigaste kättingarna ombord å fartyg äro ankarkättingar, rorkättingar, förtöjningskättingar. Man använder även kättingar till vaterstag, klyvargajar, skot, halsar, märsfall, vinschar m. m. ~ -sdelning, av ståndet från mitten av en malja till mitten av den nästa. ~ -sklam, längd av kätting på 15 famnar. ~ -sklys, se klys. ~ -skrok, smäcker, spetsig järnkrok med långt skaft för halning av kätting långs däck. ~ -slekare, stark svirvel, som sättes på ankarkätting för att ej få törnar i den. ~ -slår, ett avplankat rum för ut under däck vanligtvis, där ankarkättingen ”skjutes ned”, då den ej är i bruk. ~ -slänga, stropp av kätting. ~ -slänk, kättingsmalja. ~ -sspllts, man slår upp kardelerna av en tågända och sticker två av dem genom ändlänken på en kätting. Den tredje kardelen öppnas några slag och man låter en av de övriga kardelerna följa efter ett stycke, varefter man knopar dessa två med uttagande av några garn och instickning som vid varje annan splits. Slutligen stickes den kvarvarande kardelen under sin egen part en gång samt ett par gånger under de andra. ~ -stolpe, mellanstolpe, den järnbult, som spänner ut en kättingslänk på mitten. ~ -stoppare, 1) en svår järnklo med ring, vari är insplitsad en svår stropp, som lägges om betingen till ankarspelet, varefter klon hugges om kättingen, då denna skall förfaras (flyttas) under inhivningen; 2) tågändar, varmed kättingen surras till ringbultar i däck.