This shows you the differences between two versions of the page.
| Next revision | Previous revision | ||
|
ordbok:knaevring [2022/10/19 18:39] ludvig created |
ordbok:knaevring [2026/01/03 23:21] (current) ludvig |
||
|---|---|---|---|
| Line 10: | Line 10: | ||
| **Knävring**, | **Knävring**, | ||
| - | ===== Nordisk Familjebok - Fjärde upplagan - 1951 ===== | ||
| - | **Knävring**, | + | ===== Nordisk Familjebok - Tredje upplagan - 1923 ===== |
| + | **Knävring**, | ||
| + | {{: | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ===== Svenska Akademiens Ordbok ===== | ||
| + | **KNÄVEL** knä3vel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. knävlar. | ||
| + | Ordformer | ||
| + | (knebel 1829—1836. kne(f)vel (-ffu-) 1582—1742. knäbel c. 1760 (: knäblarna, pl. best.). knä(f)vel 1678 osv. knävl 1798. Se äv. under KNÄVELBORR, | ||
| + | Etymologi | ||
| + | [liksom d. knevel av mnt. knevel, kort trästycke; jfr isl. knefill, tvärstock, holl. knevel, t. knebel; besläktat med KNABB, KNAPE, sbst.2 Formerna knebel, knäbel äro liksom d. knebel lånade av t. knebel. — Jfr KNÄVEL, sbst.2] | ||
| + | (i allm. kort) pinne l. stång, vanl. av trä. | ||
| + | 1) om kortare pinne o. d. som anbringas på tvären ngnstädes, tvärslå. — särsk. | ||
| + | a) (föga br.) i sht sjöt. rund träpinne varmed två stroppar sammanhållas; | ||
| + | b) (†) stång som sättes tvärs över nosen på svin l. annat djur för att förhindra det att tränga gm gärdesgårdar o. d. Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1908). Schultze Ordb. 2340 (c. 1755). | ||
| + | c) (†) pinne som stoppas i munnen på ngn för att hindra honom från att skrika, kavle. PErici Musæus 2: 233 b (1582). | ||
| + | d) (förr) om de utskjutande spetsarna nära udden på ett s. k. knävelspjut (se d. o.). SvKulturb. 5—6: 122 (1930). Alm BlVap. 127 (1932). | ||
| + | 2) (†) benämning på ett slags karvstock; jfr KNÄVLING 2. MSolberg (c. 1760) i Fatab. 1931, s. 94. | ||
| + | 3) (†) grov käpp, knölpåk. Schultze Ordb. 2340 (c. 1755). | ||
| + | 4) (†) elliptiskt för: knävelborr (se d. o.). Swedberg Ordab. (c. 1730). LexTrip. (1742). | ||
| + | Ssgr (till 1): KNÄVEL-BORR, | ||
| + | -TRÄNS. (†) hippol. träns bestående av enkelt bett med gångled på midten o. tygelringar o. parerstänger vid sidorna, enkel träns. KrigVAH 1829, s. 116. Platen HlednRytt. 7 (1856). | ||
| + | Avledn.: KNÄVLA, v. (knefla 1734. knäfla 1762) [jfr d. kneble, knevle, nt. knäweln, holl. knevelen, t. knebeln] (†) till 1 a: fastgöra ngt medelst knävel, knävra. Dalin Vitt. 6: 371 (1762). särsk. i förb. knävla in, knävla ut, gm insättande resp. uttagande av en knävel fästa resp. lossa (en lina). Tersmeden Mem. 2: 37 (1734). | ||