User Tools

Site Tools


ordbok:knaevring

Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

Link to this comparison view

Next revision
Previous revision
ordbok:knaevring [2022/10/19 18:39]
ludvig created
ordbok:knaevring [2026/01/03 23:21] (current)
ludvig
Line 10: Line 10:
  
 **Knävring**, en kort tågstump med öga i ena ändan och en träpinne eller knop i den andra. Användes som stropp att hänga upp bukter av tåg, brassar m. m. **Knävring**, en kort tågstump med öga i ena ändan och en träpinne eller knop i den andra. Användes som stropp att hänga upp bukter av tåg, brassar m. m.
-===== Nordisk Familjebok - Fjärde upplagan - 1951 ===== 
  
-**Knävring**, kort träknapp, som ombord brukas vid råsegels revning m. m.+===== Nordisk Familjebok - Tredje upplagan - 1923 ===== 
 +**Knävring**, kort träknapp (se bild), som ombord brukas vid råsegels revning m. m.
  
 +{{:ordbok:knaevring.png|}}
 +
 +
 +===== Svenska Akademiens Ordbok =====
 +**KNÄVEL** knä3vel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. knävlar.
 +Ordformer
 +(knebel 1829—1836. kne(f)vel (-ffu-) 1582—1742. knäbel c. 1760 (: knäblarna, pl. best.). knä(f)vel 1678 osv. knävl 1798. Se äv. under KNÄVELBORR, KNÄVELSPJUT)
 +Etymologi
 +[liksom d. knevel av mnt. knevel, kort trästycke; jfr isl. knefill, tvärstock, holl. knevel, t. knebel; besläktat med KNABB, KNAPE, sbst.2 Formerna knebel, knäbel äro liksom d. knebel lånade av t. knebel. — Jfr KNÄVEL, sbst.2]
 +(i allm. kort) pinne l. stång, vanl. av trä.
 +1) om kortare pinne o. d. som anbringas på tvären ngnstädes, tvärslå. — särsk.
 +a) (föga br.) i sht sjöt. rund träpinne varmed två stroppar sammanhållas; äv.: kort lina med ett öga i ena ändan o. en träpinne l. knop i den andra, **knävring**. Rajalin Skiepzb. 227 (1730). Röding 1: 872 (1794). Ramsten o. Stenfelt (1917).
 +b) (†) stång som sättes tvärs över nosen på svin l. annat djur för att förhindra det att tränga gm gärdesgårdar o. d. Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1908). Schultze Ordb. 2340 (c. 1755).
 +c) (†) pinne som stoppas i munnen på ngn för att hindra honom från att skrika, kavle. PErici Musæus 2: 233 b (1582).
 +d) (förr) om de utskjutande spetsarna nära udden på ett s. k. knävelspjut (se d. o.). SvKulturb. 5—6: 122 (1930). Alm BlVap. 127 (1932).
 +2) (†) benämning på ett slags karvstock; jfr KNÄVLING 2. MSolberg (c. 1760) i Fatab. 1931, s. 94.
 +3) (†) grov käpp, knölpåk. Schultze Ordb. 2340 (c. 1755).
 +4) (†) elliptiskt för: knävelborr (se d. o.). Swedberg Ordab. (c. 1730). LexTrip. (1742).
 +Ssgr (till 1): KNÄVEL-BORR, -SPJUT, se d. o. —
 +-TRÄNS. (†) hippol. träns bestående av enkelt bett med gångled på midten o. tygelringar o. parerstänger vid sidorna, enkel träns. KrigVAH 1829, s. 116. Platen HlednRytt. 7 (1856).
 +Avledn.: KNÄVLA, v. (knefla 1734. knäfla 1762) [jfr d. kneble, knevle, nt. knäweln, holl. knevelen, t. knebeln] (†) till 1 a: fastgöra ngt medelst knävel, knävra. Dalin Vitt. 6: 371 (1762). särsk. i förb. knävla in, knävla ut, gm insättande resp. uttagande av en knävel fästa resp. lossa (en lina). Tersmeden Mem. 2: 37 (1734).
  
ordbok/knaevring.1666197598.txt.gz · Last modified: 2022/10/19 18:39 by ludvig