Råbandsknopen, fig. 73, är den vanligaste av alla knopar. Den passar bäst på smäckra linor och snören. Namnet kommer från råbanden, de plattingssejsingar, med vilka råseglen förr underslogos sina rår och senare de garn, med vilka de bändes till rårnas jäckstag. Till sjöss användes knopen huvudsakligast till underslagning och revning av segel. Den kallas även revknop. Den är alltid lätt att lösa upp, vilket är till särskild fördel, då den användes som revknop. Ett rev skall ju ej endast tagas in utan även stickas ut, sedan det varit seglat på det, i storm och oväder. Knopen löses, genom att den ena av ändarna drages ut rakt, varigenom den andra kalvar och kan skjutas av, eller genom att parterna på båda sidor om knopen med en gnuggande rörelse skjutas mot varandra.

I land användes knopen mest till ombindning av paket. Välbekant är, hur man ofta med fingrarna måste fasthålla första halvslaget för att det ej skall slira, när knopen lägges. Detta förhindras, om man i första halvslaget tager två rundtörnar, och sedan dessa åtdragits med en snabb roterande rörelse låter dragriktningen på de båda snörena byta plats, fig. 74. Den påbörjade knopen slirar då ej tillbaka och kan utan svårighet avslutas.

Råbandsknopen kan även göras med ögla på ena eller båda ändarna och är som sådan vanlig på skoremmar.