Stek, sjöv., stundom bänd, det slags sammanbindningssätt, som används, då ändan af ett tåg skall fastgöras till något föremål (rundhult, pållare m. m.) eller till ett annat tåg, med afsikt att lätt och hastigt kunna losstagas. Ett stek får alltså icke (liksom knopen) samsa åt sig, hvarför bänslar och najningar – där så behöfves – påläggas. De vanligaste steken äro: timmerstek (a), mulstek (b), gårdings- l. ankarstek ©, röringsstek (d), fiskarstek (e), enkelt pålstek (f), dubbelt pål- l. lifstek (g), enkelt skotstek (h), dubbelt d:o (i), trumpet (k, begagnas, då man vill förkorta, utan att kapa), kabelstek med pålstek (l), kabelstek med halfslag och bänsel (m), vanligt (engelskt) kabelstek (n), grönlandsstek (o), nackslag l. holländare (se Påslagning) m. fl. Jfr Bonde, sjöv.