| Both sides previous revision
Previous revision
Next revision
|
Previous revision
|
ordbok:kompass [2022/10/20 10:25]
ludvig [Nordisk Familjebok - Uggleupplagan, 1904-1926] |
ordbok:kompass [2022/10/20 22:26] (current)
ludvig [Nutisk Ordbok - 1914] |
| | ====== Kompass ====== |
| | |
| ====== Kompass ====== | ====== Kompass ====== |
| |
| Kompassen i sin helhet består af kompass-skifvan eller rosen (rhumb card, flower of the winds) [Kompass-rose, Strich-rose, Windrose], som inrymmes i K. dosan eller K. skålen (c. bowl, c. box, kettle of the c.) [K., dose, K- mörser, K. gehåuse]. K. skifvan, som är cirkelformig med indelning i 32 streck och 360 grader (points and degrees) [Striche und Grade], se fig., har på undre sidan en eller flera k. nålar (c. needles) [K. nadeln] {{:ordbok:kompass-1-no.png?nolink&300x262 }}samt i centrum en hylsa (socket) [Hütchen] innehållande en agatsten hvilande mot en i k. dosans botten insatt pivot (c. pivot) [K. pinne]. Dosan, som kan vara en halfsfer eller en cylinder, täckes af ett glaslock, är vanligen hvitmålad inuti, och har, utom den nämnda pivoten i bottens centrum, 4 vertikala streck, af hvilka de, som befinna sig i för och akterkant, böra noga sammanfalla med fartygets medellinje eller en linje parellell där med, och de båda öfriga angifva en linje vinkelrätt däremot såsom däcksbalkarne. Det streck, som befinner sig i k. dosans förkant, kallas styrstreck (lubbers point) [Steuerstrich] emedan den kurs, som styres, angifves däraf. | Kompassen i sin helhet består af kompass-skifvan eller rosen (rhumb card, flower of the winds) [Kompass-rose, Strich-rose, Windrose], som inrymmes i K. dosan eller K. skålen (c. bowl, c. box, kettle of the c.) [K., dose, K- mörser, K. gehåuse]. K. skifvan, som är cirkelformig med indelning i 32 streck och 360 grader (points and degrees) [Striche und Grade], se fig., har på undre sidan en eller flera k. nålar (c. needles) [K. nadeln] {{:ordbok:kompass-1-no.png?nolink&300x262 }}samt i centrum en hylsa (socket) [Hütchen] innehållande en agatsten hvilande mot en i k. dosans botten insatt pivot (c. pivot) [K. pinne]. Dosan, som kan vara en halfsfer eller en cylinder, täckes af ett glaslock, är vanligen hvitmålad inuti, och har, utom den nämnda pivoten i bottens centrum, 4 vertikala streck, af hvilka de, som befinna sig i för och akterkant, böra noga sammanfalla med fartygets medellinje eller en linje parellell där med, och de båda öfriga angifva en linje vinkelrätt däremot såsom däcksbalkarne. Det streck, som befinner sig i k. dosans förkant, kallas styrstreck (lubbers point) [Steuerstrich] emedan den kurs, som styres, angifves däraf. |
| |
| K. dosan, som är upphängd enligt Cardans system med två axlar i en eller två ringar (gimbals) [Bügel, Ringe], se kardansk upphängning, {{ :ordbok:kompass-2-no.png?nolink&250x219}}befinner sig i allmänhet i ett nakterhus (binnacle) [Nachthaus] fastskru fvadt i däck, men kan äfven vara upphängd högt öfver däck på en ståndare eller påle (binnacle stand, b. pole) [K. säule, K. pfahl, K. stander] eller i kajuttaket o. s. v. och kallas då hängk. (hanging c.) [Hänge k]. I nakterhuset finnas vanligen två k. lanternor (binnacle lamps) [K. lichter], som upplysa k. nattetid. En Lyths spritkompass i kardansk fjäderupphängning. K:r finnas af flera slag, men antingen äro de luft-, eller sprit-kx. D. v. s. k. dosan är antingen fylld med en vätska, vanligen sprit, eller ock tom. | K. dosan, som är upphängd enligt Cardans system med två axlar i en eller två ringar (gimbals) [Bügel, Ringe], se kardansk upphängning, {{ :ordbok:kompass-2-no.png?nolink&250x219}}befinner sig i allmänhet i ett nakterhus (binnacle) [Nachthaus] fastskrufvadt i däck, men kan äfven vara upphängd högt öfver däck på en ståndare eller påle (binnacle stand, b. pole) [K. säule, K. pfahl, K. stander] eller i kajuttaket o. s. v. och kallas då hängk. (hanging c.) [Hänge k]. I nakterhuset finnas vanligen två k. lanternor (binnacle lamps) [K. lichter], som upplysa k. nattetid. En Lyths spritkompass i kardansk fjäderupphängning. K:r finnas af flera slag, men antingen äro de luft-, eller sprit-kx. D. v. s. k. dosan är antingen fylld med en vätska, vanligen sprit, eller ock tom. |
| |
| En k. bör vara känslig utan att den slänger eller vandrar (c. runs-, gets-, is wild, spins, wabbles) [der K. fliegt, giert hin und her], Spritk:r äro vanligen lugnare än luftk:r, isynnerhet äro de att föredraga i {{:ordbok:kompass-3-no.png?nolink&120x153 }}smärre farkoster, där de dessutom borde vara försedda med skifva ungefär så som på vidstående figur, d. v. s. norra halfvan svart med fina hvita streck och södra halfvan hvit med svarta streck, ty sällan är det så mörkt åtminstone under den tid på året då man seglar för sitt nöje att man icke på en sådan kompasskifva kan utan lanterna något så när se huru den pekar, eller åtminstone urskilja gränslinjen emellan de båda halfvorna och således veta hvar man har ost och väst. Ännu bättre än på en pappersskifva ser man skillnaden emellan svart och hvitt, om detta sistnämnda är af pärlemor såsom på ett slags små engelska patenterade båtkompasser. Det är omnämndt att k. indelas i 32 streck och 360°. Häraf följer 1:o) att ett streck är 11¼°// samt 2:o) att hvarje kvadrant eller afstånd mellan de närliggande kardinalstrecken (se d. o.), N och O, O och S, S och V samt V och N innehåller 8 streck. Regeln för streckbenämningen är densamma inom hvarje kvadrant, hvarför här af utrymmesskäl blott intagas streckens namn mellan N. och O.// | En k. bör vara känslig utan att den slänger eller vandrar (c. runs-, gets-, is wild, spins, wabbles) [der K. fliegt, giert hin und her], Spritk:r äro vanligen lugnare än luftk:r, isynnerhet äro de att föredraga i {{:ordbok:kompass-3-no.png?nolink&120x153 }}smärre farkoster, där de dessutom borde vara försedda med skifva ungefär så som på vidstående figur, d. v. s. norra halfvan svart med fina hvita streck och södra halfvan hvit med svarta streck, ty sällan är det så mörkt åtminstone under den tid på året då man seglar för sitt nöje att man icke på en sådan kompasskifva kan utan lanterna något så när se huru den pekar, eller åtminstone urskilja gränslinjen emellan de båda halfvorna och således veta hvar man har ost och väst. Ännu bättre än på en pappersskifva ser man skillnaden emellan svart och hvitt, om detta sistnämnda är af pärlemor såsom på ett slags små engelska patenterade båtkompasser. Det är omnämndt att k. indelas i 32 streck och 360°. Häraf följer 1:o) att ett streck är 11¼°// samt 2:o) att hvarje kvadrant eller afstånd mellan de närliggande kardinalstrecken (se d. o.), N och O, O och S, S och V samt V och N innehåller 8 streck. Regeln för streckbenämningen är densamma inom hvarje kvadrant, hvarför här af utrymmesskäl blott intagas streckens namn mellan N. och O.// |
| |
| ===== ===== | ===== ===== |
| | |
| | ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== |
| | |
| | Kompass, ett instrument,, som på basis av magnetnålens egenskap att dragas mot norr utvisar väderstrecken. Den består av kompassskålen, som är av mässing eller koppar, har cylindrisk eller halvsfärisk form och är kardanskt upphängd. I mitten av skålen står kompassstiftet, på vilket kompasskivan med magneterna vilar i en agathylsa. På skålens vitmålade insida finnes ett vertikalt svart streck inriktat i fartygets medellinje, och med vilket det kompasstreck, som styres, skall hållas överens. Kompasskivan är indelad i 32 streck. Dessa äro kardinalstrecken nord, ost, syd, väst. Mitt emellan dessa ligga interkardinal strecken nordost, sydost, sydväst, nordväst. Mellan interkardinalstrecken ligga 8 steck, som få namn av båda, alltså emellan nord och nordost—nordnordost, mellan nordost och ost-ostnordost, emellan ost och sydost-ostsydost, emellan sydost och syd-sydsydost, emellan syd- och sydväst-sydsydväst, emellan sydväst och väst-västsydväst, mellan väst och nordväst-västnordväst och emellan nordväst och nord-nordnordväst. De övriga 16 strecken få namn av närmaste kardinalstreck eller interkardinalstreck med efternamnet, beroende på vilken sida om detta strecket i fråga ligger, alltså närmaste strecket till nord, räknat ostvart, heter nord till ost, närmaste strecket till nordost heter till vänster (då man tänker sig stå i kompassens mitt) nord ost till nord och till höger nordost till ost. Strecken närmast ost heta ost till nord och ost till syd. Närmaste strecken till sydost heta sydost till ost och sydost till syd. Närmaste strecken till syd heta syd till ost och syd till väst. Och sålunda fortsattes runt kompassen. Dessa streck betecknas sålunda åt höger räknat från norr: N, N t. O, N N O, N O t. N, N O, N. O t. O, O N O, O t. N, O, O t. S, O S O, S O T O, S O, S O t. S, S S O, S t. O, S, S t. V, S S V, S V t. S, S V, S V t. V, V S V, V t. S, V, V t. N, V N V, N V t. V, N V, N V t. N, N N V, N t. V. Varje av dessa streck är indelat i 1/2 och 1/4 streck, som få namn efter de streck som de falla emellan t. ex. NO, N 1/2 O, N 3/4 O. När man kommer till N O t. N, kallas de därpå följande delarna N O 3/4 N, N O 1/2 N, N O 1/4 N. o. s. v. Uttrycken O t. N 1/2 N, O t. N 3/4N användes ej i svenskan, utan man omskriver dem till O N O 1/2 O, o. s. v., vilket är precis detsamma. Detta gäller naturligtvis även de andra kvadranterna. Kompasskivan uppdelas även i 360° eller med 90° på var kvadrant. Kursbenämningarna utgå härvid från nord och syd alltså nord 89° ost eller väst, syd 89° ost eller väst. Kompasser äro av två slag, luftkompasser och vätskekompaser eller spritkompasser. I avseende på det ändamål, för vilket de äro avsedda, och den plats, de hava ombord, kallas de: normal eller standardkompass, styrkompass, pålkompass, båtkompass, asimutkompass, skvallerkompass. ~ -justering, se deviationsbestämning. ~ -kurs, styrd kurs, icke rättad för missvisning och deviation eller eventuellt avdrift. ~ -nål, magnetnålen i en kompass. ~ -ros, kompasskivans indelning i streck och grader. ~-streck, se ovan kompass. |
| | |
| |
| ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== | ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== |
| \\ | \\ |
| Hvarje sjökompass bör, innan den användes, vederbörligen justeras. Instrumentet bör först och främst undergå pröfning till sin konstruktion, hvarvid särskildt undersökes, att kompassen är på samma gång känslig, d. v. s. att skifvan äfven efter en obetydlig deflektion noga återtager sitt ursprungliga läge, och lugn, d. v. s. att skifvan har långsamma svängningar och icke af obetydliga skakningar bringas ur sitt läge, samt vidare att rosen är rätt uppgraderad och centrerad, äfvensom att den är fri från kollimationsfel. Vid anbringandet ombord tillses noga, att skålens styrstreck får sitt rätta läge. Därefter böra emellertid kompasserna ytterligare undersökas och justeras, innan fartyget går till sjöss. Helst böra fartygets magnetiska egenskaper utrönas, särskildt sådana de te sig å hvarje plats, där en kompass skall uppställas; men äfven om detta ej sker, måste man företaga den operation, som vanligen benämnes kompassjustering , hvilken i sig innefattar deviationens (se d. o.) nedbringande till ett minimum (//kompensering//) samt återstodens utrönande och registrerande (deviering). Hufvudprincipen för kompenseringen är att i kompassens närhet anbringa nya magnetiska krafter, som motverka de i fartyget förut befintliga, hvilka nya krafter böra vara af samma slag och samma storlek som de ursprungligen på kompassen verkande krafter, som härröra af fartygets magnetism, men verkande i motsatt riktning. Således bör en konstant kraft upphäfvas af en annan konstant kraft och en föränderlig af en annan på samma sätt föränderlig kraft: den deviation, som orsakas af permanent fartygsmagnetism, bör upphäfvas med en eller flera magneter; den deviation, som uppkommer af inducerad magnetism i vertikaljärn, bör kompenseras genom inducerad magnetism i en eller flera vertikala, mjuka järnstänger, och den deviation, som alstras af inducerad magnetism i horisontaljärn, bör undanröjas genom inducerad magnetism i horisontalt, mjukt järn. Enär de båda förstnämnda slagen af magnetism orsaka semicirkulär deviation och hela denna deviation kan upphäfvas med en eller flera magneter, är det emellertid tillräckligt att kompensera denna på en gång med sådana, vanligen med en eller två långskepps-magneter och med en tvärskeppsmagnet, såvida icke fartyget kommer att betydligt förändra magnetisk latitud, i hvilket fall hvartdera slaget af ifrågavarande magnetism bör kompenseras för sig. Detta är likväl en ganska kinkig process, såvida fartyget ej passerar magnetiska ekvatorn, där hela den semi-cirkulära deviationen orsakas af permanent magnetism och sålunda för lång tid framåt kan undanröjas genom magneter, under det att den semi-cirkulära deviation, som därefter visar sig (å annan magnetisk latitud), undanröjes genom en vertikal, mjuk järnstång (s. k. Flinders bar). Den af magnetism i mjukt horisontaljärn orsakade deviationen är kvadrantell och kompenseras genom mjuka järnstycken (//kompensatorer//) af sfärisk eller cylindrisk form, vanligen ett på hvar dera sidan af och i jämnhöjd med kompassen. Krängningsdeviationen kompenseras i regel endast genom en vertikal magnet rätt under kompassen. Kompenseringen sker i allmänhet därigenom, att man med tillhjälp af astronomiska eller terrestra föremål inriktar fartyget på bestämd magnetisk kurs och därefter med resp. kompensationsmagneter eller mjuka kompensatorer bringar kompassen att visa samma kurs. Men den kan äfven tillgå på annat sätt, t. ex. därigenom, att man använder särskilda, för ändamålet konstruerade instrument, W. Thomsons// deflektor//, Peichls //kontrollkompass// m. fl., hvilka jämväl äro afsedda för utrönande af deviationens storlek. - Med visshet känner man, att kineserna begagnade två slags kompasser redan så tidigt som mellan åren 265 och 520. Den ena bestod af en skål, fylld med vatten, hvarpå magnetnålen flöt, uppburen af två små rör; den andra utgjordes af en dosa med en tapp i midten, hvarpå magnetnålen hvilade, alldeles som i våra kompasser. Man vet äfven, att araberna begagnade kompassen något tidigare än européerna. I Europa omtalas detta instrument först år 1190. Vare sig nu att kompassen blifvit från Kina införd till Europa eller icke, säkert är, att italienaren Flavio Gioja från Amalfi omkr. 1302 tillverkade en kompass och därigenom fått äran af uppfinningen, ty först efter denna tid kom den i allmännare bruk på sjön. Jfr Asimutkompass, Deflektor, Deklination 3, Deviation 2, Galvanometer (för sinus- och tangentbussol), Induktion, Jordmagnetism, Kurs och Nakterhus . Vackra afbildningar af gamla kompasser lämnar A. Schück i "Alte schiffskompasse und kompassteile im besitz hamburger staatsanstalten" (1910). | Hvarje sjökompass bör, innan den användes, vederbörligen justeras. Instrumentet bör först och främst undergå pröfning till sin konstruktion, hvarvid särskildt undersökes, att kompassen är på samma gång känslig, d. v. s. att skifvan äfven efter en obetydlig deflektion noga återtager sitt ursprungliga läge, och lugn, d. v. s. att skifvan har långsamma svängningar och icke af obetydliga skakningar bringas ur sitt läge, samt vidare att rosen är rätt uppgraderad och centrerad, äfvensom att den är fri från kollimationsfel. Vid anbringandet ombord tillses noga, att skålens styrstreck får sitt rätta läge. Därefter böra emellertid kompasserna ytterligare undersökas och justeras, innan fartyget går till sjöss. Helst böra fartygets magnetiska egenskaper utrönas, särskildt sådana de te sig å hvarje plats, där en kompass skall uppställas; men äfven om detta ej sker, måste man företaga den operation, som vanligen benämnes kompassjustering , hvilken i sig innefattar deviationens (se d. o.) nedbringande till ett minimum (//kompensering//) samt återstodens utrönande och registrerande (deviering). Hufvudprincipen för kompenseringen är att i kompassens närhet anbringa nya magnetiska krafter, som motverka de i fartyget förut befintliga, hvilka nya krafter böra vara af samma slag och samma storlek som de ursprungligen på kompassen verkande krafter, som härröra af fartygets magnetism, men verkande i motsatt riktning. Således bör en konstant kraft upphäfvas af en annan konstant kraft och en föränderlig af en annan på samma sätt föränderlig kraft: den deviation, som orsakas af permanent fartygsmagnetism, bör upphäfvas med en eller flera magneter; den deviation, som uppkommer af inducerad magnetism i vertikaljärn, bör kompenseras genom inducerad magnetism i en eller flera vertikala, mjuka järnstänger, och den deviation, som alstras af inducerad magnetism i horisontaljärn, bör undanröjas genom inducerad magnetism i horisontalt, mjukt järn. Enär de båda förstnämnda slagen af magnetism orsaka semicirkulär deviation och hela denna deviation kan upphäfvas med en eller flera magneter, är det emellertid tillräckligt att kompensera denna på en gång med sådana, vanligen med en eller två långskepps-magneter och med en tvärskeppsmagnet, såvida icke fartyget kommer att betydligt förändra magnetisk latitud, i hvilket fall hvartdera slaget af ifrågavarande magnetism bör kompenseras för sig. Detta är likväl en ganska kinkig process, såvida fartyget ej passerar magnetiska ekvatorn, där hela den semi-cirkulära deviationen orsakas af permanent magnetism och sålunda för lång tid framåt kan undanröjas genom magneter, under det att den semi-cirkulära deviation, som därefter visar sig (å annan magnetisk latitud), undanröjes genom en vertikal, mjuk järnstång (s. k. Flinders bar). Den af magnetism i mjukt horisontaljärn orsakade deviationen är kvadrantell och kompenseras genom mjuka järnstycken (//kompensatorer//) af sfärisk eller cylindrisk form, vanligen ett på hvar dera sidan af och i jämnhöjd med kompassen. Krängningsdeviationen kompenseras i regel endast genom en vertikal magnet rätt under kompassen. Kompenseringen sker i allmänhet därigenom, att man med tillhjälp af astronomiska eller terrestra föremål inriktar fartyget på bestämd magnetisk kurs och därefter med resp. kompensationsmagneter eller mjuka kompensatorer bringar kompassen att visa samma kurs. Men den kan äfven tillgå på annat sätt, t. ex. därigenom, att man använder särskilda, för ändamålet konstruerade instrument, W. Thomsons// deflektor//, Peichls //kontrollkompass// m. fl., hvilka jämväl äro afsedda för utrönande af deviationens storlek. - Med visshet känner man, att kineserna begagnade två slags kompasser redan så tidigt som mellan åren 265 och 520. Den ena bestod af en skål, fylld med vatten, hvarpå magnetnålen flöt, uppburen af två små rör; den andra utgjordes af en dosa med en tapp i midten, hvarpå magnetnålen hvilade, alldeles som i våra kompasser. Man vet äfven, att araberna begagnade kompassen något tidigare än européerna. I Europa omtalas detta instrument först år 1190. Vare sig nu att kompassen blifvit från Kina införd till Europa eller icke, säkert är, att italienaren Flavio Gioja från Amalfi omkr. 1302 tillverkade en kompass och därigenom fått äran af uppfinningen, ty först efter denna tid kom den i allmännare bruk på sjön. Jfr Asimutkompass, Deflektor, Deklination 3, Deviation 2, Galvanometer (för sinus- och tangentbussol), Induktion, Jordmagnetism, Kurs och Nakterhus . Vackra afbildningar af gamla kompasser lämnar A. Schück i "Alte schiffskompasse und kompassteile im besitz hamburger staatsanstalten" (1910). |
| | ===== Patterson's Illustrated Nautical Dictionary - 1891 ===== |
| | |
| | Compass. A megnetic instrument which indicates the magnetic meridian, or the magnetic pole, and employed on board ship to obtain bearing of celestial and terrestrial objects and to steer courses. |
| | |
| | {{:ordbok:compass-patterson.png?nolink&300x306}} |
| |
| |
