| Both sides previous revision
Previous revision
Next revision
|
Previous revision
|
ordbok:lod [2022/10/20 14:37]
ludvig [Nordisk Familjebok - Första utgåvan, 1876-1899] |
ordbok:lod [2023/05/10 11:19] (current)
ludvig |
| ====== Lod ====== | ====== Lod ====== |
| | |
| | ===== Nordisk Familjebok - Första utgåvan, 1876-1899 ===== |
| | |
| | **Lod** (betyder ursprungl. bly, blyvigt). 1. //Sjöv.// En vid en lång lina fäst metallkropp, hvarmed man uppmäter vattnets djup och undersöker bottnens beskaffenhet. Vattendjupet mätes dels med //handlod,// då djupet är ringa, dels med //djuplod,// då djupet är stort. Handlodet är af bly och väger omkr. 4 kg. //Lodlinan// är uppmätt (uppstucken) i hela och halfva famnar, hvilket är utmärkt genom olika antal knutar å små, vid linan fästa garnändar. Vid hvarje halffamn sättes en garnända utan knutar. Från och med tio famnar uppstickes handlodlinan i likhet med djuplodlinan. Att mäta djupet (att »loda») med handlodet, under det fartyget går framåt, kallas att //hyfva lodet.// Det tillgår sålunda: en man ställer sig i röst eller låringsbåt med ett bälte om lifvet, så afpassadt, att han kan luta sig något ut öfver vattnet. Med venstra handen håller han linan uppkransad i bukter, och med den högra, nästan rakt utsträckta armen svänger han lodet ett par hvarf i en vertikal ring och släpper det så, att det far så långt för öfver som möjligt. Då fartyget framskridit så, att linan visar rätt upp och ned, utropar mannen (//lodhyfvaren//) djupet, vare sig han nått botten eller ej, ungefär sålunda, »famnar tjugu, ingen botten!» eller »famnar nio». Ju mera djupet uppgrundar, med dess hastigare tempo utropas djupet. – Djuplodet består af ett blylod om 8 till 12 kg. vigt. Linan är märkt med en garnända på hvar 5:te famn. Vid 10 famnar slås en knut på garnändan, vid 20 famnar 2 o. s. v.; 50 famnar utmärkas med en liten remsa af läder. Såväl hand- som djuplod är i nedre änden något utskölpadt. I håligheten fastsmetas s. k. //lodtalg//, en blandning af talg och rifven krita, på det att sand, små snäckor o. d. (»bottensatsen») må kunna fastna deri, och man sålunda må kunna bedöma bottnens beskaffenhet, hvilket stundom kan vara af mycken vigt. Talgen afskäres för hvarje gång djuplodet kommer upp, och ny talg insmetas. Hvarje sådant bottenprof jämte anteckning om djupet dervid kallas ett //lodskott.// Då man skall loda med djuplod, eller, som det heter på sjömansspråk, »mana linan», ledes linan akterifrån och förut, utombords, fri från alla hinder. Lodet fastsättes (påstickes) förut. Längs fartygets sidor äro på korta afstånd utställda män, af hvilka hvar och en håller några bukter af den uppkransade linan i handen. Då lodet blifvit kastadt, släpper hvarje man efter hand sina bukter under utrop »linan klar», så att lodet utan hinder löper till bottnen. För att underlätta djuplodningen finnas många olika lodapparater inventerade. Under fartygets framfart skulle, om djupet är stort, linan, då lodet nått bottnen, komma att visa betydligt snedt i vattnet och djupet till följd deraf blifva betydligt större än lodräta afståndet från vattenytan till bottnen. För att undvika denna olägenhet begagnar man i allmänhet en af Burt uppfunnen apparat, bestående af en träkloss med en trissa, öfver hvilken linan löper, samt en vid klossen fäst och med luft fylld segeldukspåse, som uppbär träklossen. Så länge linan löper ut, hålles träklossen upp och ned i vattnet; men då lodet nått bottnen och dragningen nedåt minskats, flyter klossen upp och qvarblifver på samma ställe vid linans inhalning, sålunda angifvande djupet. Figurerna angifva tydligare såväl klossens |
| | |
| | {{:ordbok:lod-fig1-nf-forsta.png?nolink&300x361}}\\ |
| | och påsens inrättning som sjelfva sättet att mäta djupet. En egendomlig lodapparat är uppfunnen af kapten J. Ericsson (1835), grundande sig på vattnets tilltagande tryck mot djupet. I ett litet graderadt glasrör intränger vattnet, till följd af luftens hoppressning, mer eller mindre på större eller mindre djup. Det i röret qvarstannande vattnet, som väl kan komma in i röret, men ej ut derifrån, angifver på en skala |
| | |
| | {{:ordbok:lod-fig2-nf-forsta.png?nolink&500x360}} |
| | |
| | djupet. Med denna apparat kan dock icke mindre än 10 famnars djup uppmätas. Masseys lodapparat grundar sig på propellern. Vid nedlöpandet snurrar nämligen lodet omkring till följd af å detsamma anbragta vingar. Antalet hvarf, som motsvarar djupet, angifves af en å apparaten anbragt visare. Apparaten är dock icke fullt tillförlitlig. Emellertid hafva förbättringar på senare tider verkstälts, som gjort apparaten fullt tillfredsställande. En sådan är den af W. Thomson inventerade eller, rättare, förbättrade. I stället för hamplina begagnas numera oftast smal jerntross, s. k. pianosträng. Djuploden äro äfven tyngre; man har sådana af ända till 45 kg. vigt. Man eger nu apparater, med hvilka man på samma gång mäter vattnets djup och temperatur vid bottnen, undersöker bottnens beskaffenhet samt upphemtar vattenprof från betydligt djup. Då djupet är mycket stort, blir linans upphalning naturligtvis mycket besvärlig och långvarig. Man brukar derför vid vetenskapliga djuplodningar upprulla linan på valsar eller trummor med tillhjelp af ångmaskinen. Stundom brukar man låta linan uppe på däck löpa genom ett s. k. räkneblock. å hvilket en visare angifver till hur stor längd linan är ute. Vid sådana större lodningsapparater förekommer icke någon »maning» af linan, utan der utlöper den direkt från valsen, på hvilken den är upplindad. |
| |
| ===== Nutisk Ordbok - 1914 ===== | ===== Nutisk Ordbok - 1914 ===== |
| |
| **Lodskott**, sjöv. 1. Detsamma som lodning. "Tag ett lodskott" betyder sal. "’loda en gång". - 2. Det vid lödning erhållna bottenprofvet jämte anteckning om bottcndjupet och tidpunkten, då prof vet och djupet erhöllos. Jfr Lodning. | **Lodskott**, sjöv. 1. Detsamma som lodning. "Tag ett lodskott" betyder sal. "’loda en gång". - 2. Det vid lödning erhållna bottenprofvet jämte anteckning om bottcndjupet och tidpunkten, då prof vet och djupet erhöllos. Jfr Lodning. |
| ===== Nordisk Familjebok - Första utgåvan, 1876-1899 ===== | ===== Nordisk Familjebok - Fjärde upplagan - 1951 ===== |
| | |
| **Lod** (betyder ursprungl. bly, blyvigt). 1. //Sjöv.// En\\ | |
| vid en lång lina fäst metallkropp, hvarmed man\\ | |
| uppmäter vattnets djup och undersöker bottnens\\ | |
| beskaffenhet. Vattendjupet mätes dels med //handlod,// \\ | |
| då djupet är ringa, dels med //djuplod,// då djupet\\ | |
| är stort. Handlodet är af bly och väger omkr. 4\\ | |
| kg. //Lodlinan// är uppmätt (uppstucken) i hela och\\ | |
| halfva famnar, hvilket är utmärkt genom olika antal\\ | |
| knutar å små, vid linan fästa garnändar. Vid hvarje\\ | |
| halffamn sättes en garnända utan knutar. Från och\\ | |
| med tio famnar uppstickes handlodlinan i likhet\\ | |
| med djuplodlinan. Att mäta djupet (att »loda»)\\ | |
| med handlodet, under det fartyget går framåt,\\ | |
| kallas att //hyfva lodet.// Det tillgår sålunda: en man\\ | |
| ställer sig i röst eller låringsbåt med ett bälte om\\ | |
| lifvet, så afpassadt, att han kan luta sig något ut\\ | |
| öfver vattnet. Med venstra handen håller han linan\\ | |
| uppkransad i bukter, och med den högra, nästan rakt\\ | |
| utsträckta armen svänger han lodet ett par hvarf i\\ | |
| en vertikal ring och släpper det så, att det far så\\ | |
| långt för öfver som möjligt. Då fartyget framskridit\\ | |
| så, att linan visar rätt upp och ned, utropar mannen\\ | |
| (//lodhyfvaren//) djupet, vare sig han nått botten eller\\ | |
| ej, ungefär sålunda, »famnar tjugu, ingen botten!»\\ | |
| eller »famnar nio». Ju mera djupet uppgrundar, med\\ | |
| dess hastigare tempo utropas djupet. – Djuplodet\\ | |
| består af ett blylod om 8 till 12 kg. vigt. Linan\\ | |
| är märkt med en garnända på hvar 5:te famn. Vid 10\\ | |
| famnar slås en knut på garnändan, vid 20 | |
| |
| famnar 2 o. s. v.; 50 famnar utmärkas med en liten\\ | **Lodning**, mätning av havs el. sjöars djup, kan ske medelst direkta el. indirekta metoder; en enstaka l. benämnes även lodskoll. Vid metoder för direkt l. mätes djupet med användande av ett lod av metall, vanl. bly el. järn, som nedsänkes till bottnen med en lina, lodlinan. När lodet nått botten, halas linan in, och dess utlupna längd bestämmes. På mindre djup användes handlod, på större djup lodmaskin. Handlodet utgöres av ett 0,5 m långt, blyfyllt järnrör, fästat till en c:a 100 m lång smäcker lina. Lodet hyvas (utkastas) för hand, varpå lodhyvaren med lodet i botten sträcker linan och avläser djupet på lodlinan. Den i lodmaskiner begagnade lödlinan består vanl. av stål-wire el. pianosträng, upplindad på en vinschtrumma, från vilken linan löper över ett hjul med känd omkrets och försett med ett räkneverk, vars visare ange, antingen hur många varv hjulet gått runt, medan lodet gått från vattenytan till bottnen, el., vilket numera är vanligare, den utspelade linans längd i m el. famnar. Lodmaskinerna äro vanl. så inrättade, att lodlinan tack vare sin egen och lodets tyngd håller en fjäder spänd, när den löper ut. När lodet träffar bottnen, avtar spänningen i linan så mycket, att fjädern sammandrager sig och verkar på en broms, så att linan upphör att löpa ut. — För att undgå de stora svårigheter, som vidlåda direkt l. på större djup, ha en mångfald apparater för indirekt l. prövats; de enda, som f. n. torde äga större praktisk betydelse, äro thomsonlodet och ekolodet. Thomsonlodet är grundat på Boyle-Mari-ottes lag, enl. vilken en viss massa av en gas upptar en rymd, som är omvänt proportionell mot det tryck, som gasen utsättes för. Om ett i ena änden slutet rör, fyllt av luft, nedsänkes till havsbottnen, intränger vatten i röret och sammanpressar luften i detta. Då trycket under vattenytan växer mycket nära i samma proportion som vattendjupet, behöver man endast bestämma, till vilken volym luften i lodröret sammanpressats, för att kunna fastställa trycket vid havsbottnen och därmed djupet. Thomsonlodet har använts mycket på ångare och tillåter l. under full gång med 15 knops fart på intill 200 m djup. — Stundom användes på mindre djup ett s. k. fall-lod (lodbomb, explosionslod), som utgöres av en liten bomb med fenor, reglerad så, att den faller i vatten med en hastighet av 2 m/sek. och exploderar, då den träffar bottnen. Antalet sek. från det bomben träffar vattenytan, till dess explosionen höres, multiplicerat med 2, anger vattendjupet, dock ej med större noggrannhet. — Thomson- och fall-loden kunna blott användas på mindre djup. Ekolodapparaterna vila på följ, princip. Ljudet fortplantar sig i vatten med en hastighet av c:a 1,500 m/sek. Om man frambringar ett starkt ljud nära vattenytan, går detta ned till havsbottnen, återkastas där och återvänder till ytan som eko. Antalet sek., som förflyta från det ursprungliga ljudet, till dess ekot anländer, multiplicerat med 1,500, blir följaktligen lika med den väg, som ljudet tillryggalagt, el. dubbla djupet. Ett ekolod består av 3 huvudorgan: avsändare, mottagare och tidmätare. De bästa registrerande ekolodapparaterna äro under gynnsamma förhållanden, d. v. s. fast, jämn botten och måttlig sjögång, i stånd att registrera bottenprofilen på de största förekommande havsdjup. |
| remsa af läder. Såväl hand- som djuplod är i nedre\\ | |
| änden något utskölpadt. I håligheten fastsmetas\\ | |
| s. k. //lodtalg//, en blandning af talg och rifven krita,\\ | |
| på det att sand, små snäckor o. d. (»bottensatsen»)\\ | |
| må kunna fastna deri, och man sålunda må kunna\\ | |
| bedöma bottnens beskaffenhet, hvilket stundom kan\\ | |
| vara af mycken vigt. Talgen afskäres för hvarje gång\\ | |
| djuplodet kommer upp, och ny talg insmetas. Hvarje\\ | |
| sådant bottenprof jämte anteckning om djupet dervid\\ | |
| kallas ett //lodskott.// Då man skall loda med djuplod,\\ | |
| eller, som det heter på sjömansspråk, »mana linan»,\\ | |
| ledes linan akterifrån och förut, utombords, fri från\\ | |
| alla hinder. Lodet fastsättes (påstickes) förut. Längs\\ | |
| fartygets sidor äro på korta afstånd utställda\\ | |
| män, af hvilka hvar och en håller några bukter af\\ | |
| den uppkransade linan i handen. Då lodet blifvit\\ | |
| kastadt, släpper hvarje man efter hand sina bukter\\ | |
| under utrop »linan klar», så att lodet utan hinder\\ | |
| löper till bottnen. För att underlätta djuplodningen\\ | |
| finnas många olika lodapparater inventerade. Under\\ | |
| fartygets framfart skulle, om djupet är stort, linan,\\ | |
| då lodet nått bottnen, komma att visa betydligt snedt\\ | |
| i vattnet och djupet till följd deraf blifva betydligt\\ | |
| större än lodräta afståndet från vattenytan till\\ | |
| bottnen. För att undvika denna olägenhet begagnar man\\ | |
| i allmänhet en af Burt uppfunnen apparat, bestående\\ | |
| af en träkloss med en trissa, öfver hvilken linan\\ | |
| löper, samt en vid klossen fäst och med luft fylld\\ | |
| segeldukspåse, som uppbär träklossen. Så länge linan\\ | |
| löper ut, hålles träklossen upp och ned i vattnet; men\\ | |
| då lodet nått bottnen och dragningen nedåt minskats,\\ | |
| flyter klossen upp och qvarblifver på samma ställe vid\\ | |
| linans inhalning, sålunda angifvande djupet. Figurerna\\ | |
| angifva tydligare såväl klossens\\ | |
| |[[{{http://runeberg.org/img/broken.png?nolink&|illustration placeholder}}]]| | |
| | | | |
| |
| \\ | {{:ordbok:lodning-nf-fjarde.png?nolink&300x480}} |
| \\ | |
| och påsens inrättning som sjelfva sättet att mäta\\ | |
| djupet. En egendomlig lodapparat är uppfunnen af\\ | |
| kapten J. Ericsson (1835), grundande sig på vattnets\\ | |
| tilltagande tryck mot djupet. I ett litet graderadt\\ | |
| glasrör intränger vattnet, till följd af luftens\\ | |
| hoppressning, mer eller mindre på större eller mindre\\ | |
| djup. Det i röret\\ | |
| qvarstannande vattnet, som väl kan komma in i röret,\\ | |
| men ej ut derifrån, angifver på en skala\\ | |
| |[[{{http://runeberg.org/img/broken.png?nolink&|illustration placeholder}}]]| | |
| | | | |
| |
| \\ | De största f. n. kända havsdjupen äro uppmätta med ekolod, varmed en l. på 10,000 m sker på 13 sek. Det viktigaste resultat, som eko-l. hittills gett, torde vara kännedomen om att oceanens botten är vida mera ojämn, än man tidigare föreställt sig. Ekolodet har fått användning även på andra områden, t. ex. vid mätning av glaciä-rers mäktighet och vid fiske för uppsökande av fiskstim (fisklodningsapparat), det senare särsk. sedan man under 2:a världskriget ur eko-l. utvecklat en metod att lokalisera ubåtar i undervattensläge medelst ett i det närmaste horisontellt knippe ljudstrålar, vars eko mot ubåten uppfångades. — Litt.: P. Collinder, ”Eko-l :s metoder och huvudresultat” (i ”Sv. geogr. årsb.”, 1933); H. Meldau, ”Lehrbuch der Navigation” (2:a uppl. 1935). |
| \\ | |
| djupet. Med denna apparat kan dock icke mindre än\\ | |
| 10 famnars djup uppmätas. Masseys lodapparat grundar\\ | |
| sig på propellern. Vid nedlöpandet snurrar nämligen\\ | |
| lodet omkring till följd af å detsamma anbragta\\ | |
| vingar. Antalet hvarf, som motsvarar djupet,\\ | |
| angifves af en å apparaten anbragt visare. Apparaten\\ | |
| är dock icke fullt tillförlitlig. Emellertid hafva\\ | |
| förbättringar på senare tider verkstälts, som\\ | |
| gjort apparaten fullt tillfredsställande. En sådan\\ | |
| är den af W. Thomson inventerade eller, rättare,\\ | |
| förbättrade. I stället för hamplina begagnas numera\\ | |
| oftast smal jerntross, s. k. pianosträng. Djuploden\\ | |
| äro äfven tyngre; man har sådana af ända till 45\\ | |
| kg. vigt. Man eger nu apparater, med hvilka man\\ | |
| på samma gång mäter vattnets djup och temperatur\\ | |
| vid bottnen, undersöker bottnens beskaffenhet samt\\ | |
| upphemtar vattenprof från betydligt djup. Då djupet\\ | |
| är mycket stort, blir linans upphalning naturligtvis\\ | |
| mycket besvärlig och långvarig. Man brukar derför vid\\ | |
| vetenskapliga djuplodningar upprulla linan på valsar\\ | |
| eller trummor med tillhjelp af ångmaskinen. Stundom\\ | |
| brukar man låta linan uppe på däck löpa genom ett\\ | |
| s. k. räkneblock. å hvilket en visare angifver\\ | |
| till hur stor längd linan är ute. Vid sådana större\\ | |
| lodningsapparater förekommer icke någon »maning»\\ | |
| af linan, utan der utlöper den direkt från valsen,\\ | |
| på hvilken den är upplindad. – 2. Enligt det äldre\\ | |
| (före 1855) svenska vigtsystemet = 1/32 skålpund\\ | |
| viktualievigt = 4 qvintin = 13,3 gram. Såsom\\ | |
| medicinalvigt var lod = 1/2 uns = 4 drakmer = 14,9\\ | |
| gram. Såsom guld- och silfvervigt var lod = 1/16 af\\ | |
| 1 lödig mark = 4 qvintin = 13,9 gram (guld) l. 13,2\\ | |
| gram (silfver). Lod är äfven probervigt för arbetadt,\\ | |
| legeradt silfver och betecknar såsom sådan 1/16 så\\ | |
| att t. ex. en tolflödig silfverlegering innehåller\\ | |
| 12/16 = 3/4 af sin vigt silfver och 4/16 = 1/4 af\\ | |
| sin vigt annan metall (koppar). Detta lod delas\\ | |
| i 18 grän. Den i lod och grän uttryckta finheten\\ | |
| af en silfverlegering kallar man dess | |
| lödighet . I\\ | |
| myntväsendet uttryckes numera silfrets finhet i\\ | |
| tusendelar. | |
| |
| |
