Logg (Log) [Log, Logg, Logge] kan man kalla hvarje inrättning för att mäta antingen farten i ett visst ögonblick eller den under en viss tidrymd tillryggalagda distansen. Detta sistnämnda ändamål afsede numera för större fartygs navigering vanliga s. k. distansloggarne, som merendels äro så inrättade, att en med skrufformade blad försedd pjäs släpas efter fartyget och roterar till följd af dettas fart, hvarvid rotationen af bogserlinan öfverföres till ett räkneverk ombord, på hvilket man afläser den tillryggalagda distansen. Den vanligaste af dessa l:r är den s. k. relingsl-.n (taffrail-log) [Relingslog]. För navigeringen är det just distansen, som man vill veta, men för lustseglaren i mindre båtar är det oftast af större vikt att få veta den fart han för ögonblicket gör, ty därigenom kan han genast bedöma hvilken in­verkan en eller annan förändring i segelföringen utöfvar på farten. Den s. k. kutterloggen Triton, som för omkring 15 år sedan utsläpptes i marknaden och förmedelst en visare på en graderad skala angaf farten för tillfället, kom ganska nära det ofvannämnda önskemålet, men var allt för känslig, så att det verkliga medeltalet af visarens svängningar var svårt att finna.

Den äldsta och ännu, isynnerhet på seglare, använda loggen be­står af loggmilen, f, linan, d, g, skäddan a och logglaset (Z. reel, Z. line, Z. ship., Z. glass) [£. rolie, L. leine, L. scheit, -brett oder -schiffchen, L. glas]. Vid loggning, se fig. kastas skäddan och några bukter af linan öfver bord. Denna del af linan kallas förlöpare (stray line) [Vorläufer], d, och först sedan denna löpt ut vidtager den egentliga i knopar uppstuckna L-linan. Skäddan, en träkvadrant, ställer sig vertikalt i vattnet genom en liten blyplåt,som ligger utefter dess bågformiga sida, och kan därför i en van loggares hand anses såsom en fast punkt. Nu purras linan villigt ut beroende på farten, och när förlöparen, d, löpt ut och märket e passerar, ropas af den loggande »törn!», då logglaset vändes. När detta, som rinner 15 eller 30 sekunder, runnit ut, ropar den, som håller glaset, »stopp!», då logglinan beknipes, sprinten c går ur hylsan b och antalet utlöpta knopar antecknas. Det antal knopar, som utlöpt under 30 sek. eller dubbla antalet under 15 sek., anger det antal nautiska mil fartyget seglar i timmen eller huru många knop fartyget gör. Se knop.

Bottenlogg (ground Z.) [Qrundl\ består blott af ett vanligt hand­lod, med logglina som utkastas akterut, hvarefter man loggar på van­ligt sätt. D. v. s. lodet tjänstgör som skädda. Användes blott på grundt vatten. Att kasta loggen (to stream the Z.) [das L. auswerfen]. Att hala in l:n (to haul in the Z.) [das L. einholen]. Att logga (to heave the l.) [loggen].

När rotationsl. (rotator) [Z.. schraube] användes, bör man först ställa den (set the Z.) [das L. stellen] eller sätta visaren på noll. L. tafla (Z. slate) [L. täfel] är en vanlig griffeltafla, å hvilken det vakthaf vande befälet uppskrifver, hvad som sedan skall införas i loggboken.

Logg, apparat eller instrument, var­
med man mäter ett fartygs fart eller
dess tillryggalagda distans genom vatt­
net. Den enklaste form av logg är
”dutchmans loggen”. Den består av ett
spån eller annan träbit, som kastas
över bord i lä. På relingen har man dess­
förinnan mätt upp 52 fot eller 1/120 av
den nautiska milen (6,237,8 fot) och satt
märken i båda ändarna. Sedan observe­
rar man på klockan den tid, som spå-
net behöver för att flyta mellan märke­
na. Om det tager 30 sekunder eller 1/120
av timmen, så gör fartyget 1 knop. Re­
geln är alltså: dividera 30 med antalet
sekunder, som spånet behöver, och kvo­
ten blir farten. Skäddloggen eller hand­
loggen är en annan gammal bekant för
dem, som plöjt havet med tillhjälp av
”de vita vingarna”. Den består av skäd-
dan, en kvartcirkelformad sektor av ek
med blykant i periferin, för att den
skall ställa sig på kant, med det hörn
uppåt, som utgör sektorns medelpunkt,
då den kommer i vattnet. Till detta öv­
re hörn är logglinan fästad, I vart och
ett av skäddans undre horn sitta slad­
darna av en smäcker hanfot av samma
sorts lina med en propp i hanfotens mitt,
som stickes i en å linan fastbändslad
trähylsa, då skäddan skall kastas. Logg­
linan, som är impregnerad i kokt fett
och fästad med andra ändan vid en
rulle, loggrullen, har en längd av 50 à
100 meter. Den del, som är fast i skäd­
dan, kallas förlöparen och bör vara lika
lång som fartyget. Dess ändamål är att
föra skäddan ett stycke akter om död­
vattnet vid rodret, innan man börjar
mäta farten. Vid slutet av förlöparen
sitter ett flaggduksmärke, ”törumärket”,
varifrån linan uppstickes i knop om
314
13,95 meters längd vardera. Vid delnings-
punkterna instickas märlingsändar med
1, 2, 3, 4, 5 knopar och slätknopar emel­
lan, som beteckna en halvknop. För att
taga tiden användes ett s. k. logglas, till
formen liknande ett timglas ”en minia­
ture”, men med sanden avpassad att rinna
ut på 30 sekunder. Förr i världen använ­
de man till samma glas 47 fots knop.
Man kan även använda 7 meters knop
och 14 sekunders glas. Patentlogg, som
numera allmänt användes, är en uppfin-
nin, som, sedan Klintins och Masseys
första försök i detta avseende, undergått
många förändringar och förbättringar.
Taffrailloggen eller, som vi kalla den,
häck loggen, har härvidlag fått den stör­
sta spridningen. Den består av ett klock-
verk med indikator, som fästes på relin­
gen och som med en lång lipa är förenad
med en propeller eller rotator, vars ro­
tationer angivas på en tavla på indika­
torn. Manometerloggen är konstruerad
efter manometerprincipen, i det att en
visare på en graderad tavla ständigt an­
giver den fart, varmed fartyget går ge­
nom vattnet, varvid det antingen är den
med fartygets fart varierande spännin­
gen i en lina, släpande ett föremål efter
fartyget, som inställer visaren till en
dynamometer, eller ock vattentrycket av
farten, som överföres genom ett rör till
en manometer. Hults logg hör till de
senare. Den användes å svenska örlogs-
fartyg men uteslutande som manöver­
logg. Navigatorloggen hör till de allra
nyaste. Enligt Kungl. förordningen skall
å fartyg med eget framdrivningsmedel,
om det nyttjas i yttre kustfart eller där­
utöver, minst en handlogg och därjämte,
om det nyttjas i Nordsjöfart, minst en
patentlogg finnas ombord. På fartyg i
oceanfart skall det finnas minst två pa­
tentloggar. ~ -a, med handlogg utröna
farten på ett fartyg. ~ -ast, den besätt­
ningsman, som håller upp loggrullen, då
man loggar. Den skall hållas högt upp.
~ -bok, se skeppsdagbok. ~ -las, se logg.
~ -ning, undersökning av farten som315
Logglampa—Lotssedel
ett fartyg gör. Bör ske minst en gång
i timmen, då man ej har patentlogg.. Be­
träffande den senare, bör man alltid
komma ihåg att notera tiden, då den
observeras. ~ -lampa, bör alltid finnas
till hands, då man skall läsa av loggen.
~ -lina, se logg, likaså loggrulle, logg-
skädda. ~ -tavla, griffeltavla, å vilken
man antecknar kurser och distanser.