Ro, att framdriva en farkost medelst åror. Vanligtvis sitter man och vänder ryggen mot båtens för. Sedan man böjt kroppen för över, sänkes årans blad något snett i vattnet, varefter man tager ett ej för djupt tag och rätar upp kroppen, låter årbladet komma upp och skevrar årån (bladets yta nästan parallell med vattenytan). Takten till rodden, flermansrodd, angives av akteråran eller “strokeåran”. Att vända ansiktet mot fören, medan man står och ror, kallas att skåta. Att backa med årorna för att minska farten, kallas att stryka. Att framdriva en båt medelst en åra, antingen i aktern eller på låringen, därigenom att man växelvis skär årån genom vattnet åt ena eller andra hållet, kallas att vricka. Följande kommandoord användes å örlogsfartyg vid rodd: “Res årorna”, roddarna resa årorna lodrätt med bladen uppåt. “Falla”, årorna läggas samtidigt i roddluckorna eller klykorna tvärs ut. “Hal ut”, rodden börjar, alla på en gång. “Sack rodd', farten minskas. “Årorna i vattnet”, årbladen nedsänkas på kant i vattnet för att bromsa farten. “Ligg”, rodden upphör och årorna hållas parallellt med vattnet. “Lyft”, eller “väl rott”, årorna lyftas samtidigt ur klykorna, resas och läggas med bladen för över på tofterna mellan roddarna i hastig tur och ordning, för ifrån räknat.

Rodd, enkel eller dubbel, kallas det allteftersom en eller två man sitta på samma tofter och ro. ~ -båt, vare sig under rodd eller till segels, skall hava till hands en lanterna med vitt sken, som tid efter annan i mörker skall förevisas tillräckligt tidigt att förekomma ombordläggning. ~ -klyka, ett slags gaffelfor-migt stöd för årån, då man ror. Den är av metall eller galvaniserat järn, och sättes i hål på båtrelingen. Den skall vara försedd med en bändsel, så att den kan fastgöras till båten. När man upphört att ro, rycker man ut klykan och låter den hänga i sin bändsel inombords. ~ -lucka, uttagning i relingen på en bar-kass att lägga årån i vid rodd i stället för klyka. ~ -tullar, träpinnar, som göra samma tjänst som roddklyka.