Salning, sjöv., vid foten af bramstången (och på större fartyg äfven vid öfverbramstången) sittande tvärträn eller järnkonstruktioner (e å fig.), hvilka tjäna dels till stöd för själfva stången, som kvarhålles på sin plats genom sluthultet (d), ett trä- eller järnstycke, som instickes tvärs igenom ett hål i stångfoten ofvanom salningen, dels att sprida vanten eller de tåg, som sidovägen stötta stången. Salningen får namn af bramsalning eller öfverbramsalning, beroende på, vid hvilken stångs fot den sitter; de yttersta ändarna af tvärträna, genom hvilka vanten gå, kallas salningshorn. Om lång- och tvärsalning se Mast. Å smärre fartyg och ångbåtar nyttjas vanligtvis salning i st. f. mars vid stångens fot.