| Both sides previous revision
Previous revision
Next revision
|
Previous revision
|
ordbok:skonare [2023/05/10 10:36]
ludvig |
ordbok:skonare [2026/02/22 14:40] (current)
ludvig [Handbok i Sjömanskap - 1948] |
| **Skonertskepp** l Tre-(Fyr-, Fem-)mastad skonert, sjöv., ett segelfartyg med tre till fem master, fockmasten i tre delar, försedd med mars och rår (fullriggad), de öfriga masterna i två delar utan mars och rår samt förande endast gaffel- och gaffeltoppsegel. Om äfven fockmasten är i två delar och blott för två lätta råsegel jämte stagsegel och gaffelfock, benämnes fartyget toppsegelsskonertskepp och, om fockmasten alldeles saknar rår, slätskonertskepp l. slättoppadt skonertskepp l. tre-(fyr-, fem-)mastad slätskonert. En tremastad slätskonert benämnes i dagligt tal ofta hundraelfva. Slätskonertskepp kunna ha ända till sju master, alla försedda med gaffel- och gaffeltoppsegel, fockmasten dessutom med stagsegel; sådana fartyg kryssa utmärkt, men äro mindre framstående seglare med akterlig vind. Jfr Skonert och Skonertbark. | **Skonertskepp** l Tre-(Fyr-, Fem-)mastad skonert, sjöv., ett segelfartyg med tre till fem master, fockmasten i tre delar, försedd med mars och rår (fullriggad), de öfriga masterna i två delar utan mars och rår samt förande endast gaffel- och gaffeltoppsegel. Om äfven fockmasten är i två delar och blott för två lätta råsegel jämte stagsegel och gaffelfock, benämnes fartyget toppsegelsskonertskepp och, om fockmasten alldeles saknar rår, slätskonertskepp l. slättoppadt skonertskepp l. tre-(fyr-, fem-)mastad slätskonert. En tremastad slätskonert benämnes i dagligt tal ofta hundraelfva. Slätskonertskepp kunna ha ända till sju master, alla försedda med gaffel- och gaffeltoppsegel, fockmasten dessutom med stagsegel; sådana fartyg kryssa utmärkt, men äro mindre framstående seglare med akterlig vind. Jfr Skonert och Skonertbark. |
| |
| | ===== Handbok i Sjömanskap - 1948 ==== |
| | **Skonert.** Av skonerter förekomma numera i Sverige endast slätskonerter eller slättoppare. Innan hjälpmotorerna funnit den vidsträckta användning de nu ha, voro däremot toppsegelskonerter, bramsegelskonerter och märssegelskonerter vanligare än slättoppare. //Slätskonerten//, fig. 18, skiljer sig från galeasen dels däri att den aktersta masten är längst, och dels däri, att rår ej förekomma på någon av masterna. Dessa benämnas jockmast och stormast samt bestå av undermast med stång. I mindre fartyg kunna dock masterna vara förfärdigade i ett stycke. Seglen äro akterifrån räknade storsegel, gaffelfock eller skonertsegel, båda med tillhörande gaffeltoppsegel, samt stagfock, förstäng, klyvare och jagare. En //toppsegelskonert//, fig. 19, för samma gaffel- och försegel som slätskonerten. I stället för gaffeltoppsegel på fockmasten för den här två lättare råsegel, benämnda råtoppsegel, stundom även bredfock. //Bramsegelskonerten// återigen för tre råsegel på fockmasten, nämligen under- och övertoppsegel samt bramsegel, fig. 20. Den förr mycket vanliga //märssegelskonerten// eller //brigantinen//, fig. 21, torde numera ha försvunnit från haven. Fockmasten var fullriggad, d. v. s. den bestod av tre delar, nämligen undermast, märsstång och bramstång samt var försedd med märs och bramsalning. Stormasten hade blott en stång och saknade märs. På fockmasten fördes fem råsegel, fock, undre- och övre märssegel, bramsegel och röjel, på stormasten storsegel och gaffeltoppsegel samt mellan masterna två eller tre mellanstagsegel, nämligen storstäng, bramstängochröjelstäng. Förseglen voro tre å fyra till antalet och benämndes jagare, yttre klyvare, inre klyvare och förstäng. |
| |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig18.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig19.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig20.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig21.png?300|}} |
| | |
| | **Skonerter.** Större skonerter eller, som de även benämnas, slätskonare äro vanligen tre- eller fyramastade. Samtliga master äro försedda med bom- eller gaffelsegel, ävensom med toppsegel. Riggningssättet är numera hos oss det vanligaste för fartyg över 100 bruttoton. Masterna till en tremastskonert, fig. 23, benämnas för ifrån räknat jockmast, stormast och mesanmast samt seglen jagare, klyvare, förstäng, stagfock, fock, förtoppsegel, storsegel, stortoppsegel, mesan och mesantoppsegel. Fig. 24 visar en tremastskonert av såväl beträffande skrovform som rigg numera mycket vanlig typ. Den saknar bogspröt och stänger, och segelarean är nedbringad till den minsta möjliga för fartyg av denna typ tilllåtna. På mesanmasten föres ett markonisegel. En fyramastad slätskonert — Broströmsköncernens nya elevfartyg »Albatross» — synes å fig. 25. I stället för gaffelsegel med tillhörande toppsegel föres markonisegel på stor- och mesanmast samt ett slags toppsegel på fock- och kryssmast. Tre försegel samt ett mellanstäng mellan varje mastpar förekommer och dessutom ett råsegel på fockmasten med vingsegel. Fig. 36 visar en tremastad bramsegelskonert eller tremastskonare. Den för tre mindre råsegel på fockmasten, två toppsegel och ett bramsegel, ävensom ett mellanstagsegel som ersättning för gaffeltoppsegel. Skonertskepp. Skonertskeppet, fig. 26, är för det mesta tremastat, dock förekomma sådana även med fler master. Den främsta masten är fullriggad och på denna föras råsegel med samma benämningar som brigantinens. De övriga masterna äro riggade på samma sätt och föra samma segel som slätskonertens. Stagsegel föras mellan fock- och stormasten. Av skonertskepp finnas enligt skeppslistan ännu ett dussintal kvar, tillhörande svenska handelsflottan, dock i regel utan fullriggad fockmast. Riggningssättet torde mera överensstämma med tremastskonarens, fig. 36. |
| | |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig23.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig24.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig25.png?300|}} |
| | {{:ordbok:his-skonert-fig36.png?300|}} |
