Skonert eller skonare (Schooner) Schuner, Schoner], ett tvåmastadt fartyg med gaffelsegel på båda masterna och vanligen råsegel på den kortare fockmasten. Med en­dast snedsegel (fore and aft sails) [Schratsegel] på båda masterna kal­las den slättoppad eller slätskonert (fore and aft schoo­ner) [For and Hinter S., mitSchratsegeln getakelter S., Gaffels]. Men utskonert. om de nämnda slagen finnas äfven skonertbrigg, brigantin (Brigantine, hermaphrodite brig) [Brigantine, Brigschoner, Schonerbrig] med briggstacklad fockmast samt skonertskepp (barquentine, three masted s.) [S. bark} med tre, ja ända till sju master med eller utan rår på fockmasten. Se brigantin. Ordet skonert kommer af det engelska scoon, isländska skonda = glida snabbt.

Skonert l. Skonare (eng. schooner, fr. goélette, ty. schoner), sjöv., är ett på nästan alla haf förekommande, lätthandterligt, tvåmastadt, mindre segelfartyg, hvars aktra mast, som är stormast, är i två delar utan mars och rår; på denna mast föras gaffelsegel, benämndt storsegel, gaffeltoppsegel och stagsegel. Fockmastens tackling varierar betydligt, hvilket föranledt olika namn å denna fartygstyp. Den ursprungliga skonerten, äfven kallad märssegelsskonert och brigantin (fig. 1), har fockmasten i tre delar med märs och rår i likhet med en brigg, samt för på densamma, förutom råsegel, vanligen blott stagsegel.

Med toppsegelsskonert, i dagligt tal blott skonert (fig. 2), förstås en skonert, hvars fockmast är i två delar med salning i st. f. märs och, förutom stagsegel, för lättare råsegel (nämligen toppsegel, bramsegel och stundom bredfock) äfvensom gaffeliock. Denna art af skonare torde vara den allmännast förekommande.

Å slätskonerten l. slättoppade skonerten (fig. 2, t. v.) saknas rår å fockmasten. Små slätskonertar ha ofta masterna i ett stycke. - Skonerten är det minsta fartyg, som i allmänhet används till längre sjöresor.

Skonertbark l. Barkskonare, sjöv., ett tremastadt segelfartyg, hvars master äro i två delar. Råsegel, dock ej undersegel, föras å fock- och stormasterna, gaffelsegel å alla masterna. Jfr Barkskepp och Skonertskepp.

Skonertbrigg, sjöv., ett numera sällan förekommande mellanting mellan skonert och brigg. Dess fockmast är lika med en toppsegelsskonerts (se Skonert); på stormasten, som i likhet med skonertens är i två delar utan mars, föras ett par lätta råsegel samt gaffelsegel. - Benämningen skonertbrigg används äfven stundom om brigantin (se d. o.). Jfr Hermafroditbrigg.

Skonertsegel, sjöv., i Sverige stundom förekommande namn på en skonerts storsegel, då däremot i Norge och Danmark därmed menas en skonerts gaffelfock.

Skonertskepp l Tre-(Fyr-, Fem-)mastad skonert, sjöv., ett segelfartyg med tre till fem master, fockmasten i tre delar, försedd med mars och rår (fullriggad), de öfriga masterna i två delar utan mars och rår samt förande endast gaffel- och gaffeltoppsegel. Om äfven fockmasten är i två delar och blott för två lätta råsegel jämte stagsegel och gaffelfock, benämnes fartyget toppsegelsskonertskepp och, om fockmasten alldeles saknar rår, slätskonertskepp l. slättoppadt skonertskepp l. tre-(fyr-, fem-)mastad slätskonert. En tremastad slätskonert benämnes i dagligt tal ofta hundraelfva. Slätskonertskepp kunna ha ända till sju master, alla försedda med gaffel- och gaffeltoppsegel, fockmasten dessutom med stagsegel; sådana fartyg kryssa utmärkt, men äro mindre framstående seglare med akterlig vind. Jfr Skonert och Skonertbark.