|
Next revision
|
Previous revision
|
ordbok:traedslag:pockenholts [2022/10/27 20:33]
ludvig created |
ordbok:traedslag:pockenholts [2023/03/15 09:48] (current)
ludvig [Nutisk Ordbok - 1914] |
| | ====== Pockenholts ====== |
| | |
| ====== Pockenholts ====== | ====== Pockenholts ====== |
| |
| ===== Nutisk Ordbok - 1914 ===== | ===== Nutisk Ordbok - 1914 ===== |
| |
| **Pockenholz** (Lignum vitce) [Pockholz] är det bästa träslag för blockskifvor, dotkoppar, träkauser och dylika småpjeser. | **Pockenholz** (Lignum vitæ) [Pockholz] är det bästa träslag för blockskifvor, dotkoppar, träkauser och dylika småpjeser. |
| | ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== |
| | |
| | Pockenholts, lignum vitae, ett synnerligen hårt träslag från tropiska Amerika. Användes till blockskivor, bussningar o. s. v. |
| | |
| ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== | ===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 ===== |
| |
| ===== Nordisk Familjebok - Uggleupplagan, 1904-1926 ===== | ===== Nordisk Familjebok - Uggleupplagan, 1904-1926 ===== |
| |
| **Guajacum** ( | **Guajacum** ( Guayacum ) L., //bot., farm//., växtsläkte af fam. //Zygophyllaceæ//, omfattande omkr. 4 träd och buskar i Amerika. //G. officinale// L. har motsatta blad, med 1-3 par trubbigt ovala, helbräddade, läderartade småblad, utan uddblad. Blommorna äro långskaftade, 6-10 tillsammans i enkla flockar. Foderbladen äro 5, olika, snart affallande; kronbladen äro 5, blåa; ståndarna äro 10; fruktämnet är plattryckt, tvårummigt; af de 8 fröämnena i hvarje rum utvecklas blott 2 i den omvändt hjärtformiga, skarpkantade och med spröt försedda frukten. Detta träd har en höjd af 10-12 m., med en vidsträckt krona af gaffelformigt delade grenar. Guajakträdet växer i Västindien, Florida och i Syd-Amerikas nordliga länder och har alltsedan Amerikas upptäckt varit användt i medicinen. Liknande egenskaper som guajakträet har veden af arter af släktena //Bulnesia// Gay och //Porlieria// R. et P., båda nära besläktade med //Guajacum// och inhemska i Syd-Amerika. (Se Guajakharts och Guajakved .) |
| Guayacum ) L., //bot., farm//., växtsläkte af fam. //Zygophyllaceæ//, omfattande omkr. 4 träd och buskar i Amerika. //G. officinale// L. har motsatta blad, med 1-3 par trubbigt ovala, helbräddade, läderartade småblad, utan uddblad. Blommorna äro långskaftade, 6-10 tillsammans i enkla flockar. Foderbladen äro 5, olika, snart affallande; kronbladen äro 5, blåa; ståndarna äro 10; fruktämnet är plattryckt, tvårummigt; af de 8 fröämnena i hvarje rum utvecklas blott 2 i den omvändt hjärtformiga, skarpkantade och med spröt försedda frukten. Detta träd har en höjd af 10-12 m., med en vidsträckt krona af gaffelformigt delade grenar. Guajakträdet växer i Västindien, Florida och i Syd-Amerikas nordliga länder och har alltsedan Amerikas upptäckt varit användt i medicinen. Liknande egenskaper som guajakträet har veden af arter af släktena //Bulnesia// Gay och //Porlieria// R. et P., båda nära besläktade med //Guajacum// och inhemska i Syd-Amerika. (Se | |
| Guajakharts och | |
| Guajakved .) | |
| |
| **Guajakharts**, //Resina Guajaci, farm//., beredes på\\ | **Guajakharts**, //Resina Guajaci, farm//., beredes på det sätt, att meterlånga stycken af guajakved genomborras med en smal kanal längs midten; den ena ändan af vedstycket upphettas i eld, då hartset smälter ur veden och utrinner genom centralkanalens utåt och nedåt riktade mynning samt uppsamlas (vanligast) i kalebasser. Man kan äfven erhålla hartset genom att i saltvatten koka stickor af guajakved, hvarvid hartset smälter ut ur veden och flyter upp. I vanligt sött vatten sjunker såväl veden som hartset. Guajakhartset föres mest från Jamaica i större eller mindre, tämligen spröda massor af obestämd form, med yttre ytan svartgrön, splittrig och ofta något öfverpudrad af ett grågrönaktigt pulver; friska brottytor äro glasglänsande brungröna, i tunnare kanter eller splittror genomskinande med något åt rödbrunt dragande skiftning. Nyss beredt pulver är hvitgrått, men blir snart i luften grönaktigt. Vid vanlig värme har hartset en föga märkbar lukt och smak, men förorsakar en rifvande eftersmak i svalget; om det smältes (+ 85°), utvecklar det en vaniljlik lukt; det löses något i kokande vatten, lätt i eter och i sprit. En mera sällsynt handelsform är// R. Guaj. in lacrymis// l. //granis//, som består af droppformiga, rundade eller något utdragna stycken, hvilka utträda frivilligt eller efter insnitt i guajakträden och stelna på dessas yta; denna drog liknar för öfrigt den vanliga formen, //R. Guaj. in massis//. Guajakhartset består till största delen af olika hartssyror, t. ex. guajakonsyra (50-73 proc.), guajakhartssyra (10-13 proc.), litet flyktig olja, färgämnet guajakgult , vanillin , litet gummi m. m. - En spritlösning af guajakharts, guajaktinktur , blåfärgas af oxidationsmedel (såsom kromsyra, ozon, vätesuperoxid, klor, brom och jod, järnklorid m. m.) äfvensom diastas och vissa andra enzym. Blandas guajaktinktur med rå terpentinolja och tillföres något material, som innehåller blod eller blodfärgämne (hemoglobin), inträder blåfärgning, i det att blodfärgämnet öfverför syre, som finnes i den råa terpentinoljan (i s. k. "superoxider"), till guajakhartset. Denna reaktion tjänar till påvisande af blod eller blodfärgämne t. ex. i urin. - Orsaken till blåfärgningen är, att guajakonsyran vid oxidation öfverföres i s. k. guajakblått . - Guajakharts verkar något urin- och svettdrifvande, i större doser exciterande. Som läkemedel har det, likasom guajakved (se d. o.), förr spelat en stor roll vid behandling af framskriden (tertiär) syfilis. Numera användes medlet mera sällan dels vid nämnda sjukdom, dels äfven vid gikt, reumatism m. m. i form af pulver, piller eller emulsion, 0,3-1gr. i dosen. Vid sistnämnda åkommor ges äfven stundom guajakdroppar med ammoniak (//Tinctura Guajaci ammoniacata//). |
| det sätt, att meterlånga stycken af guajakved\\ | |
| genomborras med en smal kanal längs midten; den | |
| |
| ena ändan af vedstycket upphettas i eld, då\\ | **Guajakved**, //Lignum Guajaci//, **Pockenholts** , //farm//., utgöres som drog endast af den inre veden eller kärnveden (//duramen//) af större och gröfre grenar af //Guajacum officinale// L. (se Guajacum ). Denna ved kommer till Europa i större eller mindre, mycket tunga block, hvilka äro särdeles svåra att klyfva, emedan vedknippena korsa hvarandra och den stora mängden harts gör veden mycket hård. Kärnvedens färg är mörkt brungrön, fläckvis med någon dragning åt blekgult. Stammens yttre vedlager (//alburnum//, hvitveden) har en blekgul färg, emedan densamma innehåller föga harts. Vid uppvärmning luktar kärnveden snarlikt bensoe, men är eljest luktlös. Guajakved begagnas för sin hårdhets skull ofta till kägelklot o. d. Den nyttjades förr äfven för medicinskt ändamål i form af dekokt mot gikt och syfilis, men användes ej mera hos oss som läkemedel, hvarför den uteslutits ur Sv. farmakopén. Jfr Guajakharts. |
| hartset smälter ur veden och utrinner genom\\ | ===== Nordisk Familjebok - Fjärde upplagan - 1951 ===== |
| centralkanalens utåt och nedåt riktade mynning\\ | |
| samt uppsamlas (vanligast) i kalebasser. Man kan\\ | |
| äfven erhålla hartset genom att i saltvatten koka\\ | |
| stickor af guajakved, hvarvid hartset smälter ut\\ | |
| ur veden och flyter upp. I vanligt sött vatten\\ | |
| sjunker såväl veden som hartset. Guajakhartset\\ | |
| föres mest från Jamaica i större eller mindre,\\ | |
| tämligen spröda massor af obestämd form,\\ | |
| med yttre ytan svartgrön, splittrig och ofta\\ | |
| något öfverpudrad af ett grågrönaktigt pulver;\\ | |
| friska brottytor äro glasglänsande brungröna,\\ | |
| i tunnare kanter eller splittror genomskinande\\ | |
| med något åt rödbrunt dragande skiftning. Nyss\\ | |
| beredt pulver är hvitgrått, men blir snart i\\ | |
| luften grönaktigt. Vid vanlig värme har hartset\\ | |
| en föga märkbar lukt och smak, men förorsakar en\\ | |
| rifvande eftersmak i svalget; om det smältes\\ | |
| (+ 85°), utvecklar det en vaniljlik lukt;\\ | |
| det löses något i kokande vatten, lätt i eter\\ | |
| och i sprit. En mera sällsynt handelsform är\\ | |
| //R. Guaj. in lacrymis// l. //granis//, som består af\\ | |
| droppformiga, rundade eller något utdragna\\ | |
| stycken, hvilka utträda frivilligt eller efter\\ | |
| insnitt i guajakträden och stelna på dessas\\ | |
| yta; denna drog liknar för öfrigt den vanliga\\ | |
| formen, //R. Guaj. in massis//. Guajakhartset\\ | |
| består till största delen af olika hartssyror,\\ | |
| t. ex. | |
| guajakonsyra (50-73 proc.),\\ | |
| guajakhartssyra (10-13 proc.), litet flyktig olja,\\ | |
| färgämnet | |
| guajakgult , | |
| vanillin , litet\\ | |
| gummi m. m. - En spritlösning af guajakharts,\\ | |
| guajaktinktur , blåfärgas af oxidationsmedel\\ | |
| (såsom kromsyra, ozon, vätesuperoxid, klor,\\ | |
| brom och jod, järnklorid m. m.) äfvensom diastas\\ | |
| och vissa andra enzym. Blandas guajaktinktur\\ | |
| med rå terpentinolja och tillföres något\\ | |
| material, som innehåller blod eller blodfärgämne\\ | |
| (hemoglobin), inträder blåfärgning, i det att\\ | |
| blodfärgämnet öfverför syre, som finnes i den\\ | |
| råa terpentinoljan (i s. k. "superoxider"),\\ | |
| till guajakhartset. Denna reaktion tjänar\\ | |
| till påvisande af blod eller blodfärgämne\\ | |
| t. ex. i urin. - Orsaken till blåfärgningen är,\\ | |
| att guajakonsyran vid oxidation öfverföres\\ | |
| i s. k. | |
| guajakblått . - Guajakharts verkar\\ | |
| något urin- och svettdrifvande, i större doser\\ | |
| exciterande. Som läkemedel har det, likasom\\ | |
| guajakved (se d. o.), förr spelat en stor\\ | |
| roll vid behandling af framskriden (tertiär)\\ | |
| syfilis. Numera användes medlet mera sällan\\ | |
| dels vid nämnda sjukdom, dels äfven vid gikt,\\ | |
| reumatism m. m. i form af pulver, piller eller\\ | |
| emulsion, 0,3-1gr. i dosen. Vid sistnämnda\\ | |
| åkommor ges äfven stundom | |
| guajakdroppar med\\ | |
| ammoniak (//Tinctura Guajaci ammoniacata//). | |
| |
| **Guajakved**, //Lignum Guajaci//, | **Guajacum**, växtsläkte av fam. Zygophyllaceae, med 4 arter i tropiska och subtropiska Amerika n. om ekvatorn, träd el. buskar med läderartade, parbladiga blad utan uddblad. Blommorna sitta i glesa, toppställda, flocklika samlingar. Mest bekant är G. officinale, guaj akträdet, som växer i Florida, på Antillerna och i n. Sydamerika. Dess tunga och hårda, brungröna kärnved, guajakved el. **pockenholts**, nyttjas av möbelsnickare och svarvare (särskilt till kägelklot) samt är rik (25%) på guajakharts (se d. o.).\\ |
| Pockenholts , //farm//.,\\ | **Guajäkharts**, Resvna Guajäci, vinnes ur gua-jakved (se Guajacum) genom torrdestillering el. spånors utkokande i saltvatten. Det utrunna, stelnade hartset kommer mest från Jamaica och är rödbrunt el. grönsvart med svag, vanilj artad lukt och skarp smak. Det består till största delen av olika hartssyror. En spritlösning av g. blåfärgas av oxidationsmedel ävensom diastas och vissa andra enzym. Blandas en spritlösning av hartset med rå terpentinolja och tillföres något material, som innehåller blod eller blodfärgämne (he-moglobin), inträder blåfärgning, i det att blodfärgämnet överför syre, som finnes i den råa terpentinoljan, till g., varvid guaj akonsyran överföres i s. k. guajakblått. Denna reaktion tjänar att påvisa blod el. blodfärgämne, t. ex. i urin. G. verkar något urin- och svettdrivande, i större doser exciterande. |
| utgöres som drog endast af den inre veden\\ | |
| eller kärnveden (//duramen//) af större och gröfre\\ | |
| grenar af //Guajacum officinale// L. (se\\ | |
| Guajacum ). Denna ved kommer till Europa i större\\ | |
| eller mindre, mycket tunga block, hvilka äro\\ | |
| särdeles svåra att klyfva, emedan vedknippena\\ | |
| korsa hvarandra och den stora mängden harts\\ | |
| gör veden mycket hård. Kärnvedens färg är\\ | |
| mörkt brungrön, fläckvis med någon dragning åt\\ | |
| blekgult. Stammens yttre vedlager (//alburnum//,\\ | |
| hvitveden) har en blekgul färg, emedan densamma\\ | |
| innehåller föga harts. Vid uppvärmning luktar\\ | |
| kärnveden snarlikt bensoe, men är eljest\\ | |
| luktlös. Guajakved begagnas för sin hårdhets\\ | |
| skull ofta till kägelklot o. d. Den nyttjades\\ | |
| förr äfven för medicinskt ändamål i form af\\ | |
| dekokt mot gikt och syfilis, men användes\\ | |
| ej mera hos oss som läkemedel, hvarför den\\ | |
| uteslutits ur Sv. farmakopén. Jfr\\ | |
| Guajakharts . | |
| |
| |
