Valnötsträ (Walnut) [Nussbaumholz] användes någon gång till möbler m. m., men är underlägset mahogny. Se d. o.

Juglans L., bot. farmak., ett slägte af högväxta vackra träd, bildande typen för nat. fam. Juglandeae DC. och hörande till kl. Monoecia L. Bland slägtets arter är J. regia L., det vanliga valnötsträdet, mest bekant och var redan i forntiden kändt för sina ätliga fruktkärnor. Valnötsträdet härstammar från Kasjmir och Persien samt odlas i södra och mellersta Europa. Det kan uthärda under bar himmel så långt i norr som upp till mellersta Sverige; men dess frukter mogna sällan så högt mot norden, hvarjämte trädet ofta skadas af vinterkölden. Slägtet har flere andra arter, t. ex. J. cinerea L., J. nigra L., J. alba Mich. o. s. v., hvilka äfven odlas i Europa. De äro alla högväxta (15-25 m.), med vackra, löfrika kronor. Det vanliga valnötsträdet har bladen enkelt parbladiga med uddblad; småbladen sitta skiftevis och tilltaga i storlek mot bladets spets. Frukten är en rundad eller oval, glatt stenfrukt, hvars yttre hölje är glatt, till en början grönt, slutligen svartbrunt, läderartadt och vid mognaden brister i två hältter. Innanför detta befinner sig det grundt gropiga, vedartade, hårda, grågula “stenskalet”, som i sin nedre del är fyrrummigt och i den öfre ofullständigt tvårummigt samt omgifver det nedtill fyrflikiga fröet, hvilket saknar fröhvita, men i sina veckade, köttiga hjertblad innehåller fet olja i betydlig mängd. – Det yttre fruktköttet, Putamina nucum juglandis, i torkadt tillstånd, är ännu officinelt i flere land för sitt bitterämnes skull samt för halten af jerngrönskande garfsyra. Drogen blir derigenom sammandragande och har ansetts verksam mot s. k. skrofler, mot hvilken nutritionsrubbning äfven infusion på valnötsblad förordats. Valnötsoljan, pressad ur fröna, begagnas mycket i Schweiz och i flere andra land i st. f. olivolja vid matlagning samt äfven för flere medicinska ändamål, såväl in- som utvärtes.