Historik

This page is read only. You can view the source, but not change it. Ask your administrator if you think this is wrong.
====== Vända ======

===== Nordisk Familjebok - Första utgåvan, 1876-1899 =====

**Vända**, sjöv., att medelst roder och segel förändra fartygets läge så, att det ifrån att ligga bidevind med vinden in på ena sidan kommer bidevind med vinden in på den andra. Detta kan utföras genom flere olika slags manövrer; valet mellan dem bestämmes af vindstyrkan, sjöhäfningen, sjöutrymmet, fartygets manöverfärdighet, de tillsatta seglen m. m. De under normala förhållanden mest använda manövrerna benämnas »genomvindsvändning» (stagvändning) och »undanvindsvändning» (fördevinds- eller kovändning, på handelsfartyg stundom – ehuru orätt – kallad drejvändning), på hvilka andra mer eller mindre sammansatta vändningsmanövrer grunda sig. – Då man skall vända genom vind (stagvända), upplofvas med affirade förstagssegelskot, tills vinden kommer rätt för ifrån, hvarefter akterrårna ombrassas. Sedan fartyget fallit af på andra bogen och akterseglen börjat fyllas, ombrassas förrårna. När fartyget å nyo börjar skjuta fart, upplofvas bidevind, hvarefter försegelsskot och boliner anhalas. Skulle fartyget under upplofningen gå baklänges, »dejsa» (se d. o), omlägges rodret under manövern. De vanligaste kommandoorden under denna manöver äro för ett fullriggadt fartyg följande: Klart att vända genom vind! (på handelsfartyg: »klart att vända»!), lofva – hal upp på bommen! fir af för! (ist. f. de båda senare: »ror i lä»!), halsar och skot! hal dör – loss akterboliner! (»akterhal»!), loss förboliner! (»brassa om för»! eller »rundhal»!), skärp för! Om fartyget under en genom vindsvändning »vägrar i vändningen», d. v. s. icke går öfver stag, kan man, då utrymmet är knappt, med fördel utföra en drejvändning (se d. o.). Skulle i storm med hög sjö – då vanlig genomvindsvändning är omöjlig att utföra – ett fartyg befinna sig i lägervall och ej hafva sjurum att vända undan vind, kan man företaga en s. k. grundvändning med ankarets tillhjelp, om djupet så medgifver. Man lofvar upp som vid en vanlig stagvändning, men då fartyget stannar i upplofningen, fälles lä ankare (dervid kettingen på förhand blifvit lossklammad på lämplig längd från ankaret och ett kortare groft tåg blifvit ibändt och betadt), och samtidigt ombrassas akterseglen. När fartyget svajat vindrätt, kapas det vid ankarkettingen ibända tåget; rodret lägges för dejsning (fart akter öfver), hvarigenom fartyget tvingas att falla rätta vägen, och förrårna ombrassas som vanligt. – När omständigheterna icke tillåta stagvändning, brukar man i allmänhet – då sjörum finnes – vända undan vind (vända fördevind, kovända). Dervid låter man fartyget falla af, tills vinden kommer rätt akter in, och derefter lofva upp med vinden in på andra sidan. Affallningen underlättas derigenom att man bergar de aktre snedseglen och storseglet samt ombrassar akterrårna så, att vinden blåser långs med seglens yta. När vinden kommit rätt akter in, bidraga akterseglen till lofning, hvarvid förrårna brassas först tvärs och sedan så, att seglen underlätta upplofningen. De mest förekommande kommandoorden vid denna manöver äro följande: klart att vända imdan vind! (på handelsfartyg: »klart att vända fördevind»!), räck store gigtåg och gårdingar, mesane brok och gigtåg! hal dör – upp storseglet, in mesan! (»giga storseglet, in mesan»!), räck lofvarts brassar! loss akterboliner – falla! (»upp med rodret»!), skefra akterseglen! (»hala lofvarts akterbrassar»!), focke hals och skot! loss förboliner – fyrkant för! stå i förbrassarna! räck mesanuthalare! hållit mesan! hala förbrassarna! skärp för! – För båtar utföras vändningsmanövrerna efter samma grunder, men blifva naturligtvis betydligt enklare.
===== Nutisk Ordbok - 1914 =====

**Vända** med en seglare gör man hufvudsakligen under kryss ning och då på två sätt: antingen och vanligast genom upplofning mot vinden, genom vind (to put- or go-about, tacking, to change the tack) [durch den Wind wenden, über Stag gehen] eller också genom affallning, undan vind (wearing, veering, slue round) [vor oder mit dem Winde wenden, halsen, umdrehen]. Se för öfrigt dejsvända, kovända, gå öfver stag m. m. Kjart att vända! (Beady about!) [Klar zum Wenden!] är att efterse att halsar, skot, boliner och brassar ligga klara att löpa ut och att manskapet står på sina stationer för vändning. Vända på fläcken (to come round on the heel) [auf derselben Stelle wenden] är att vända utan stora lofvar, uppskjutning i, eller affallning från vinden, utan så till sägande på klacken.

Att ligga i vändning (to be in stays) {in der Wendung liegen} d. v. s. att hålla på att vända. Trög i vändningen (slack in stays} [beim Wenden langsam sein} är stundom en illa byggd, lastad eller riggad seglare, hvarför man genom affirning af lä förbrassar och skoter, hårdt roder m. m. måste underlätta manövern.

===== Svenskt Nautiskt Lexikon - 1920 =====

**Vända** fördevind, rumpla runt, kovända, se fördevindsvändning. ~ genom vinden, se stagvända.
===== Nordisk Familjebok - Fjärde upplagan - 1951 =====

**Vända**, att medelst roder och segel manövrera ett fartyg så, att det från bidevindsläge med vinden in på ena sidan kommer i bidevindsläge med vinden in på andra sidan. Manövern benämnes genomvindsvändning el. stag-vändning, då den utföres genom lovning mot vinden och därefter, sedan vindögat passerats, avfallning, tills seglen åter fyllas, samt undan-vindsvändning, fördevinds- el. kovändning, då den verkställes genom avfallning från vinden, tills fördevindsläge uppnås, och därefter upplovning till nya bidevindsläget. — I storm och hög sjö, då genomvindsvändning ej kan ske, företages grundvändning.
Historik

User Tools

Site Tools

Page Tools
