Gårdingar finnas af flera slag. De brukas endast på råsegeln för att draga i hop dem liksom gigtågen på gaffelsegeln. De olika slagen äro (se fig. å föreg. sid.): 1 bukgårding{bunt liné) [Bauchgording], 2 dämpgårding (bunt liné) [Dempgording], 3 nockgårding (leechliné) [Nockgording] och slabbgårding (slab liné) [Schlappgording oder -leine]. Den senare synes ej på fig. enär den går på akterkant af seglet och motsvarar gårdingarna å förkant. Dock torde buk- och nockslabbgårdingar endast förekomma på underseglen. På fig. synas äfven refningsanordningarna, hvaremot ledsegelsspirorna utelämnats.

Gårdlng, tåg, varmed stående lik och underlik av ett råsegel halas upp till rån, då det skall bärgas. ~ -stek, fast­sättning av gårding i liket på ett segel. Det består av en öggla med tampen fastbändslad till öglan.

Gårding (holl. gording), sjöv., tåg, som halas vid bärgning af ett råsegel för att dämpa eller taga vinden ur detsamma. Gårdingarna sitta fast antingen vid seglets “undre lik”, bukgårdingar , eller vid dess “stående lik”, nockgårdingar , och ledas därifrån på seglets förkant genom block öfver eller på rån. Jfr Dämpa ett segel . De gårdingar, som sitta på seglets akterkant, kallas slabbgårdingar ( buk - och nockslabbgårdingar ). Gårdingar benämnas efter de segel,, på hvilka de äro anbragta, t. ex. fockebuk - och fockenockgårdingar , stormärsedämpgårding o. s. v.