Hampa, Cannabis Tourn., bot., ett släkte hörande till fam. Moraceæ. - Vanliga hampan, C. sativa (se pl. till art. Beklädnadsväxter, fig. 1 a-g, där dock 1 a framställer honväxten och 1 b hanväxten, i motsats till hvad som genom tryckfel står i underskriften), är en enårig ört, med upprätt, styf stjälk och motsatta 5-9-fingrade blad; hanblommorna i axlika samlingar; honblommorna parvis sittande i öfre bladvecken; blommorna grönaktiga. Frukten består af en plattadt äggrund nöt, med glatt, glänsande grått eller gröngrått skal, som lätt delas i två hälfter, inneslutande en hvit, oljerik kärna, som är omgifven af en grönaktig hinna. Frukten är officinell under namnet Fructus cannabis, “hampfrön”, och nyttjas på grund af sin halt af olja till en emulsion, emulsio cannabina, hvilken ofta nyttjas i urinvägarnas sjukdomar. Om den ur frukten pressade feta oljan, hampolja, se d. o. Hampfrökakor (se d. o.), som utgöra återstoden efter oljans utpressning, användas som fodermedel. “Hampfrön” är en vanlig föda åt burfåglar. S. k. hampfröextrakt, ett utpuffadt läkemedel, består till största delen af hvetemjöl. Om den narkotiska hampörtens (gunjah) användning se Haschisch. “Hampa” är för öfrigt det allmänna kollektiva namnet för de långa, starka och sega fibrer (bastceller), som genom särskilda åtgärder (“rötning” och “bråkning”) frigöras ur hampörtens stjälkar och användas till gröfre tyger samt företrädesvis till finare eller gröfre snören, rep och kablar. Affallet vid fibrernas häckling kallas hampblånor och användes till stoppning, kalfatring o. d. Dref är sönderhäckladt gammalt tågvirke. Hampa importeras i synnerhet från Ryssland. Hampväxten härstammar sannolikt från Central-Asien och odlas nu i såväl kallare tempererade som tropiska länder. Under namn af jättehampa (Cannabis gigantea} odlas mycket ofta i bladväxtgrupper en form, som blir ända till 4 m. hög. Jfr Beklädnadsväxter, sp. 1238. Om indiansk hampa se Apocynum, om domingohampa se d. o.

Hampa, Ca’nnabis, växtsläkte av fam. Canna-baceae. Enda arten, Cannabis sativa, härstammar från Centralasien och är en ettårig, upprätt ört med motsatta, strävhåriga, 5—9-fingrade blad och små, grönaktiga blommor. Hanblommorna sitta i axlika ställningar, honblommorna parvis i bladvecken. Frukterna, ”hampfrön”, äro äggrunda nötter med glänsande grått, sprött skal. Frövitan innehåller fet olja, hamp olja, som ut-vinnes genom pressning. Resterna efter pressningen, hampfrökakor, nyttjas som fodermedel. Hampfrön utgöra en vanlig föda åt burfåglar. Växten är starkt narkotisk; blomställningarna jämte bladen användas i Orienten som berusningsmedel (j fr Hamprökning och Haschisch). De genom rötning och bråkning frigjorda långa bastfibrerna i stjälken bearbetas ytterligare genom häckling (jfr Lin) och användas till förfärdigande av grövre vävnader, snören, rep o. dyl. Blånorna begagnas som stoppningsmaterial. En högvuxen, ända till 4 m hög form, jättehampa, odlas allmänt i bladgrupper. Som spånads-växt odlas h. i Sverige numera sällan (under 2:a världskriget bl. a. på Gotland). — Som ”hampa” betecknas även andra långa och grova bastfibrer, t. ex. manila-hampa (av Musa-arter) och sisalhampa (av Aga-w-arter).