Rundhult, mas­ter, stänger, rår, bommar, gafflar och spiror på ett fartyg.

Rundhult (spars) [R. hölzer], stänger, rår, spiror, bommar o. d.

Rundhult. Master, stänger, rår, bommar av varjehanda slag, gafflar, stamp- och gajdävertar, ävensom märsar och salningar benämnas rundhult. I maskindrivna fartyg förekommande rundhult, master, bomståndare och lastbommar, är uteslutande avsett för lasters handhavande. En redogörelse för de olika anordningarna härför återfinnes i kapitel III. Här i korthet omnämnt rundhult är sådant som tillhörde och fortfarande i viss utsträckning tillhör ett segelfartygs eller en motorseglares utrustning och som är behövligt för dess framdrivande.

Rundhult (spars), från lty. holt, ty. holz, trä. Kol-lektiv benämn. på master, stänger, rår, bommar, sprin, spiror och ibland även märsar och sal-ningar, med andra ord alla de anordningar av trä el. stål i en farkost, vilka fordras som stom-me för att den skall kunna drivas med vinden. Rundhult tillverkades ursprungligen och till sen tid av trä. För grövre rundhult var prima furu-virke det fördelaktigaste. Smäckrare rundhult, såsom båtmaster, ledsegelsrår, sprin och spiror, tillverkades dock ofta med hänsyn till vikt och elasticitet av gran. Sainingar och eselhuvuden samt klor till bommar och gafflar gjordes av ek, åror av ask el. gran, eftersom dessa träslag var mera elastiska än furu. I mindre farkoster och maskindrivna fartyg med smäckra master m. m. av trä användes i regel en enda längd. Med hän-syn till kostnader och även till möjlighet att an-skaffa erforderligt grova och raka timmer för svårare rundhult byggdes el. laskades dessa vanl., d, v. s. hopskarvades av två el. flera de-lar av trä med samma egenskaper. En svår un-dermast (lower mast) byggdes t. ex. av upp till nio bjälkar, var och en laskad på längden, så att laskarna försköt varandra. Laskarna sammanhölls av naglar, bultar, dammar och mastringar, och masten förstärktes ofta med i dess längdrikt-ning lagda och fastgjorda grova plankor, s. k. skålar.