Asp (Aspentree or -wood) [Espenholz] användes till båtbyggnad på somliga ställen i mellersta Sverige, ehuru virket är så starkt efterfrågadt för tändsticksfabrikationen numera. Det är visserligen lätt och i fuktigt tillstånd så böjligt att basning ej behöfves, men det är ej starkt. Lättheten är för öfrigt till föga nytta, ty träet insuper så mycket vatten att båten under begagnande snart blir lika tung som om den vore af fur, och detta kan ej hindras genom inoljning eller målning. Aspen suger nämligen i sig nästan hur mycket olja som helst — det är ju för dess stora absorbtionsförmåga den användes till tändstickor.

Asp, Pöpulus tre’mula, ett till fam. pilväxter (Salicaceae) hörande träd, vars stam ofta når en betydlig storlek, ända till 25 m i höjd. Bladen äro cirkelrunda med långa, från sidorna hoptryckta skaft, vilket förorsakar deras till ordspråk blivna lättrörlighet. De långa, gråludna hängena utvecklas på bar kvist. Fröna äro beklädda med ulliknande hår och spridas med lätthet av vinden. I Sverige förekommer a. allmänt i hela landet och går i fjälltrakterna ända upp i björkregionen. F. ö. förekommer den i hela Europa, mell., n. och ö. Asien samt n. Afrika. Veden har stor användning vid tillverkning av tändstickor. Av stort intresse är jätteaspen (Populus tremula gigas), som f. g. 1935 anträffades av Nilsson-Ehle på Lillö vid Ringsjön och som är synnerligen snabbväxande.